Det finns flera metoder för att se in i skallen och bedöma hjärnans struktur och funktion. Bland de olika typerna av bilddiagnostik är datortomografi (CT) och magnetresonansbildning (MRI), ofta kallad magnetkamera eller MR, de vanligaste teknikerna. Även om båda undersökningarna används för att studera hjärnan skiljer de sig åt när det gäller teknik, användningsområden och risker.
En datortomografi av hjärnan används ofta för att upptäcka följande problem i skallen: blödningar, frakturer, blodproppar, hjärntumörer, utvidgade hålrum samt olika sjukdomar och missbildningar. En MR-undersökning används i stället för att studera hjärnans anatomi i detalj, utföra hjärnkartläggning, följa tillväxten av hjärntumörer över tid och bedöma effekterna av skador på hjärnvävnaden.
Vid en datortomografi mäter ett stort antal röntgenstrålar hur mycket strålning som absorberas av kroppen. Dessa data sammanställs sedan av en dator till en tvådimensionell tvärsnittsbild av hjärnan.
En MR-undersökning bygger däremot på radiofrekvenspulser och ett starkt magnetfält, vilket gör det möjligt att generera bilder av hjärnan från flera olika vinklar – utan att använda joniserande strålning.
Vid både en datortomografi och en MR-undersökning ligger patienten platt på en undersökningsbord medan maskinen rör sig runt kroppen. I vissa fall injiceras kontrastmedel för att göra vissa vävnader och blodkärl tydligare på bilderna. Vid en MR-undersökning kan patienten dessutom bli ombedd att utföra enkla uppgifter under testet, till exempel att flytta fingrarna eller tänka på något specifikt, för att hjälpa läkarna att kartlägga hjärnaktiviteten.
Vid en datortomografi finns en liten ökad risk för cancer kopplad till exponeringen för röntgenstrålning, även om risken vid en enskild undersökning är mycket låg. Med en MR-undersökning är riskerna i praktiken obefintliga, men metallföremål får inte finnas nära apparaten eftersom det starka magnetfältet kan orsaka allvarliga olyckor. Patienter med pacemaker eller vissa metallimplantat måste därför alltid informera personalen i förväg.
Gravida kvinnor rekommenderas i regel inte att genomgå varken datortomografi eller MR, om det inte bedöms vara medicinskt nödvändigt.
En datortomografi ger en mindre detaljerad bild av hjärnans mjuka vävnader än en MR-undersökning. Å andra sidan kan en MR endast leverera högkvalitativa bilder om patienten ligger helt stilla under hela undersökningen, vilket kan vara svårt för barn eller personer med stark oro. Mycket stora personer kan dessutom ha svårt att få plats i både CT- och MR-apparaternas trånga tunnlar.
Vid akuta tillstånd, till exempel misstänkt blödning efter en huvudskada, väljs ofta datortomografi eftersom undersökningen går snabbt och tydligt visar färskt blod. MR föredras när det handlar om att upptäcka små tumörer, inflammationer eller skador på mjukvävnad, tack vare sin högre detaljrikedom. Valet av metod görs alltid utifrån patientens symtom, medicinska historia och vad läkaren behöver få svar på.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online