Vad är interferenskonsolideringsfel? Så förklarar psykologin glömska

Interferenskonsolideringsfel är ett begrepp inom psykologin som används för att förklara en teori om glömska. Enligt teorin uppstår någon form av interferens efter att ett minne har skapats, vilket leder till att minnet inte behålls i det långsiktiga minnet.

Teorisammanfattning

Teorin om interferenskonsolideringsfel innebär att en aktivitet som upplevs under konsolideringsperioden – tiden direkt efter att ett minne har bildats – stör minnets lagring. Grundidén är att minnen förstärks över tid, vilket gör dem mindre känsliga för glömska. Perioden då minnet stärks kallas just konsolideringsperioden.

Minnesinterferens

Interferens avser i denna teori en annan betydelsefull händelse som bildar ett nytt och starkt minne. Om en sådan händelse inträffar under konsolideringsperioden kan den störa lagringen av det ursprungliga minnet. Ju närmare i tid interferensen sker i förhållande till minnets skapande, desto större blir dess påverkan på minnesbehållningen.

Andra faktorer som påverkar minnet

Förutom interferens finns flera andra faktorer som kan påverka förmågan att behålla minnen:

• Överinlärning eller informationsöverbelastning – när hjärnan får ta emot mer information än den hinner bearbeta.
• Kodningsfel – när tillräcklig information inte lagras för att bilda ett komplett minne.
• Motiverat minnesbortfall – när ett minne är så smärtsamt eller stressande att det omedvetet trängs bort.
• Amnesi – minnesförlust orsakad av exempelvis skada eller sjukdom.