Demens och schizofreni förväxlas ibland, men de är två helt olika sjukdomar med skilda orsaker och symtombilder. Schizofreni debuterar vanligtvis under tonåren eller i tidig vuxenålder, medan demens oftast uppträder i hög ålder. Båda tillstånden kan medföra kognitiva svårigheter – det vill säga nedsatt tänkande, minne och andra hjärnfunktioner – men sådana problem är vanligtvis mindre uttalade vid schizofreni.
En del av förvirringen kring de två begreppen kan spåras tillbaka till en term som användes av en forskare på 1800-talet. Enligt E. Fuller Torrey, M.D., i boken "Surviving Schizophrenia", gav Emil Kraepelin syndromet som idag kallas schizofreni namnet "dementia praecox" – vilket bokstavligen betyder "demens från tidig ålder". Denna historiska koppling har bidragit till att begreppen länge blandats ihop.
Schizofreni är en allvarlig, kronisk psykiatrisk sjukdom som kännetecknas av så kallade "positiva" och "negativa" symtom. Positiva symtom, som hallucinationer och vanföreställningar, är verklighetsförvrängningar som normalt inte ska finnas men ändå gör det. Negativa symtom, exempelvis apati och social tillbakadragenhet, innebär att egenskaper som borde finnas hos personen i stället saknas.
Demens kännetecknas av flera samtidiga kognitiva problem som uppstår som en direkt fysiologisk följd av en sjukdom eller ett substanspåverkat tillstånd. Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, fjärde upplagan (DSM-IV), ökar förekomsten av demens vid Alzheimers sjukdom med stigande ålder, särskilt efter 75 år. Cirka tjugo procent av alla personer som är 85 år eller äldre har demens till följd av Alzheimers sjukdom.
National Institute on Aging påpekar dock att viss grad av minnesförsämring kan vara en helt normal del av åldrandet. Denna förväntade, milda försämring ska inte förväxlas med demens, som är ett sjukdomstillstånd.
Demens som inte beror på Alzheimers sjukdom kan ha många olika bakomliggande orsaker, bland annat huvudtrauma, Parkinsons sjukdom och Huntingtons sjukdom. Demens kan även utlösas av användning eller missbruk av vissa substanser. Schizofreni orsakas däremot inte av något specifikt medicinskt tillstånd eller yttre ämne, utan anses bero på en komplex kombination av genetiska, biologiska och miljömässiga faktorer.
Neuroleptika, det vill säga antipsykotiska läkemedel, används inom vården både vid schizofreni och vid demens. För personer med schizofreni kan läkemedlen hjälpa till att lindra paranoia, hörselhallucinationer (röster) och andra symtom. Vid demens kan antipsykotika i vissa fall användas för att dämpa aggressivitet eller delirium, även om sådan behandling alltid måste övervägas noggrant.
Trots att båda sjukdomarna kan påverka tankeförmågan skiljer de sig markant åt när det gäller debutålder, orsaker och symtom. Schizofreni är en primär psykiatrisk sjukdom som ofta drabbar unga vuxna, medan demens är en förvärvad kognitiv störning som främst drabbar äldre och har en identifierbar medicinsk orsak. En korrekt diagnos är avgörande för att patienten ska få rätt behandling och stöd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online