Perifer neuropati är ett tillstånd som kännetecknas av skada på den del av nervsystemet som skickar signaler från ryggmärgen och hjärnan ut till resten av kroppen. Detta kan leda till symtom som brännande smärta, stickningar, pirrningar och muskelsvaghet – besvär som lätt kan förväxlas med andra sjukdomar. En differentialdiagnos innebär att läkaren systematiskt utesluter dessa andra tillstånd för att kunna ställa rätt diagnos.
Enligt Mayo Clinic orsakar perifer neuropati oftast domningar och smärta i fötter och händer. Många patienter beskriver smärtan som brännande eller stickande, och domningarna som känslan av att bära en handske eller strumpa. Sinnesintryck kanske inte uppfattas på normalt sätt, vilket i hög grad beror på typen av nervskada, eftersom varje nerv har en specifik funktion i kroppen:
En person med perifer neuropati kanske inte känner att handen har bränt sig eller att fötterna är kalla, eller så kan personen tappa kontrollen över blåsan.
Enligt Mayo Clinic inkluderar vanliga symtom överkänslighet mot beröring, svaghet eller förlamning av muskler, skarp eller elektrisk smärta, problem med blåsan, koordinationsbesvär samt en gradvis tilltagande domning som sprider sig uppåt i armar och ben från händer och fötter.
Enligt WrongDiagnosis.com kan även andra tillstånd orsaka akuta motoriska symtom med samtidig sensorisk påverkan. Detta inkluderar exponering för gifter (som tallium, organofosforföreningar, rabiesvaccin eller tyfoidfeber), viral hepatit, Guillain-Barrés syndrom, porfyri, difteri eller infektiös mononukleos. Näringsbrister i samband med alkoholism kan också ge liknande symtom, liksom ateroskleros, diabetes och exponering för vissa läkemedel och giftiga ämnen – till exempel kolmonoxid, arsenik, industriella lösningsmedel samt långvarig användning av neuromuskulärt blockerande läkemedel.
Läkaren kan också behöva utesluta tillstånd som kan orsaka kroniska sensoriska och motoriska problem. Dessa inkluderar borrelia (Lymes sjukdom), leukemi, alkoholism, lymfom, bindvävssjukdomar, spetälska, diabetes mellitus, amyloidos, cancer samt ärftliga sjukdomar som Charcot-Marie-Tooths sjukdom eller autonoma neuropatier.
För att ställa en diagnos tar läkaren först del av patientens sjukhistoria och genomför därefter undersökningar, som en neurologisk och fysisk undersökning, för att avgöra om patienten kan känna vissa sinnesintryck, bedöma muskelstyrkan och kontrollera koordinationen. Läkaren beställer troligen även blodprov som kontrollerar vitamin B12-nivåer och sköldkörtelfunktion, samt en urinanalys som kan visa på andra tillstånd som diabetes eller leverdysfunktion. Nervledningsundersökningar mäter hastigheten med vilken nerverna överför elektriska signaler och används ofta för att diagnostisera perifera nervsjukdomar.
Baserat på resultaten från sjukhistorien och de genomförda undersökningarna kan läkaren behöva beställa ytterligare tester för att fastställa neuropatins omfattning. Detta kan innefatta datortomografi (CT), magnetresonansundersökning (MR), EMG (elektromyografi – ett test där en nål förs in i en muskel för att mäta dess elektriska aktivitet) eller NCV (nervledningshastighet – ett test som stimulerar nerverna och mäter signalens hastighet). Nerv- och hudbiopsier kan dessutom avslöja graden av nervskada.
Kontakta vården om du upplever onormal domning, svaghet eller smärta i händer eller fötter. En tidig diagnos och behandling kan hjälpa till att lindra symtomen och förebygga ytterligare nervskador, särskilt vid tillstånd som diabetes där en god blodsockerkontroll är avgörande för att skydda nerverna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online