Neuropati är den medicinska termen för nervsmärta och nervskador. Innan en neuropati kan diagnostiseras måste patienten genomgå en noggrann utredning. Det finns flera olika tester som kan utföras för att ställa diagnosen – vissa är enkla och helt smärtfria, medan andra är mer komplexa och kan upplevas som obehagliga för patienten. En utredning vid misstanke om neuropati omfattar oftast en fysisk undersökning och genomgång av sjukdomshistorien, diagnostiska tester, elektrodiagnostik samt bildgivande undersökningar.
Vid en fysisk undersökning med fokus på neuropati går läkaren igenom patientens symtom i detalj. Läkaren frågar efter en beskrivning av symtomen, hur länge de varar, när de uppträder och hur mycket smärta och obehag de orsakar. Patienten tillfrågas också om andra medicinska tillstånd, vilka läkemedel och kosttillskott som används samt om tarm- och blåsfunktionen. Även sexualfunktionen kan beröras. Därefter utför läkaren en klinisk undersökning där styrka, reflexer och förmåga att känna sinnesintryck testas. Under besöket kan läkaren även ta blod- och urinprov för att komplettera utredningen.
Vid misstanke om neuropati kan elektrodiagnostiska tester utföras för att mäta den elektriska aktiviteten i nerver och muskler. Testerna hjälper till att avgöra om en nervskada finns, vad som möjligt orsakat den och hur omfattande den är. De vanligaste elektrodiagnostiska metoderna är nervledningshastighetsmätning och elektromyografi (EMG). Vid en nervledningsmätning undersöks hur snabbt en elektrisk impuls färdas längs nerven, medan en elektromyografi visar hur mycket elektrisk aktivitet som finns i muskeln.
För att fastställa orsaken till nervbesvären kan ytterligare diagnostiska tester behövas. Nervbiopsi och lumbalpunktion är två av de vanligaste metoderna. En nervbiopsi kan hjälpa till att ge en exakt diagnos, exempelvis inflammatorisk neuropati (nervsmärta beroende på inflammation), axondegeneration (att nervcellens axon bryts ner) eller demyelinisering (skada på nervens skyddande hölje). Vid en lumbalpunktion tas ett prov av ryggmärgsvätskan som sedan analyseras för att spåra neurologiska sjukdomar och infektioner.
Denna typ av test används för att bedöma hur stor skada de små nervändarna har ådragit sig. Testet kan också utföras för att utvärdera om en pågående behandling mot neuropati ger effekt. Kvantitativ sensorisk testning kan användas för att diagnostisera många olika former av neuropati, däribland perifera neuropatier. I vissa fall utförs undersökningen för att exakt kunna lokalisera var i kroppen nerverna är skadade.
De vanligaste bildgivande undersökningarna vid utredning av neuropati är magnetresonanstomografi (MRT) och datortomografi (DT). Båda metoderna används främst för att utesluta andra tillstånd som kan orsaka liknande symtom, exempelvis diskbråck eller tumörer som trycker på nerver. På så sätt kan läkaren säkrare fastställa att besvären verkligen beror på en nerveskada.
Om du upplever långvarig smärta, domningar eller svaghet bör du kontakta vården för en bedömning. En tidig utredning ökar möjligheterna att hitta orsaken och påbörja rätt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online