Kramper hos spädbarn skiljer sig markant från kramper hos vuxna och tonåringar. Eftersom en babys hjärna fortfarande är under utveckling blir krampattackerna ofta fragmenterade och svåra att tolka. Situationen är dessutom särskilt skrämmande för föräldrar, eftersom barnet inte kan beskriva sina symtom – stelningar och frånvarande, icke reagerande beteenden är ofta de enda tecknen på att något är fel. Spädbarnskramper förväxlas lätt med andra tillstånd och kan vara svåra att diagnostisera även för erfarna barnläkare.
En sällsynt form av godartade familjära neonatala kramper orsakas av en autosomal gen som ärvs från föräldrarna. Tillståndet kan ge upphov till kramper redan inom de första levnadsdagarna, men de brukar i regel upphöra av sig själva efter några månader.
De vanligaste orsakerna till kramper hos spädbarn är sjukdomar eller en onormal hjärnbildning under graviditeten. Hjärnhinneinflammation (meningit) är en farlig infektion som kan utlösa kramper. Även syrebrist, exempelvis i samband med förlossningen, samt olika sjukdomar kan ligga bakom.
Läkare genomför flera undersökningar för att upptäcka kramper hos spädbarn. Magnetkameraundersökning (MRI) och elektroencefalografi (EEG) används ofta. Dessa tester gör det möjligt för läkarna att studera barnets hjärnvågor. Under ett krampanfall blir hjärnvågorna oregelbundna, vilket gör att förändringar i den elektriska hjärnaktiviteten tydligt syns i mätresultaten.
Behandlingen anpassas efter hur allvarliga krampattackerna är. Vid små och lindriga kramper kan det hända att ingen behandling överhuvudtaget ordineras. Vid allvarliga och omfattande attacker skriver läkare ut läkemedel som minskar både frekvensen och svårighetsgraden av spädbarnens kramper.
Eftersom spädbarn inte kan svälja tabletter ges läkemedel alltid i flytande form. Ett vanligt läkemedel vid kramper hos spädbarn är Depakene i vätskeform.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online