
Cerebral pares (CP) är ett samlingsnamn för en grupp tillstånd som påverkar balans, rörelseförmåga och kroppshållning. Symtomen visar sig oftast innan barnet fyller tre år. Trots vad många tror handlar det inte om en sjukdom i musklerna eller nerverna – problemet ligger i hjärnans förmåga att styra och kontrollera rörelser.
Det finns idag ingen botande behandling för cerebral pares, men med rätt insatser och stöd kan personer som lever med tillståndet uppnå en betydligt bättre livskvalitet och större självständighet.
Cerebral pares orsakas antingen av en hjärnskada som uppstår under eller efter förlossningen, eller av att den del av hjärnan som styr rörelser inte har utvecklats normalt. Ett typiskt drag hos tillståndet är att symtomen i regel inte förvärras med tiden, även om de kan förändras i takt med att barnet växer.
Ett barn med cerebral pares når ofta sina motoriska milstolpar senare än jämnåriga barn. Det kan handla om förseningar i funktioner som brukar signalera en normal utveckling, exempelvis att le, vända sig, sitta, krypa och börja gå.
Vanliga symtom vid cerebral pares är:
Krampanfall och intellektuell funktionsnedsättning kan i vissa fall förekomma samtidigt med cerebral pares, men alla som har tillståndet drabbas inte av detta.
Cerebral pares delas in i fyra huvudtyper:
Atetosisk cerebral pares kännetecknas av långsamma, okontrollerade rörelser i armar, ben, händer och fötter. Rörelserna kan vara ryckiga och abrupta och åtföljs ofta av onormal kroppshållning.
Ataxisk cerebral pares ger problem med koordination, djupuppfattning, gång och precisa rörelser. Skakningar (tremor) kan också förekomma.
Spastisk cerebral pares är den vanligaste formen och innebär muskelstelhet och sammandragningar. Den delas in i fem undergrupper beroende på vilken kroppsdel som påverkas:
Blandad cerebral pares innebär att personen har symtom från flera av de ovanstående typerna samtidigt.
Behandlingen av cerebral pares är alltid individanpassad och består ofta av flera olika insatser i kombination:
All medicinering kan ge biverkningar som behöver vägas in i behandlingsplanen. I vissa fall kan även kirurgiska ingrepp bli aktuella för att lindra symtom som muskelkontraktioner, spasmer, skakningar och stelhet, samt för att förbättra den motoriska förmågan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online