Den främre interosseusnerven (nervus interosseus anterior, AIN) avgrenar sig från medianusnerven cirka 6 cm under armbågen och löper längs det interosseösa membranet i underarmen. Nerven försörjer musklerna flexor pollicis longus, pronator quadratus samt en del av flexor digitorum profundus med motorisk funktion. AIN-syndrom uppstår när nerven kläms eller komprimeras mot andra anatomiska strukturer. Nedan följer en steg-för-steg-guide för hur syndromet diagnostiseras.
Börja med att ta reda på patientens besvär. Typiska tecken är diffusa smärtor i den övre delen av underarmen samt svaghet i flexor digitorum profundus och flexor pollicis longus, vilket framför allt märks på pekfingret.
När en nervkompression misstänks låter man patienten utföra en serie rörelser med arm och hand för att avgöra vilken nerv som är påverkad. Ytterligare tester bör även genomföras för att utreda eventuell nedsatt känsel eller minskad kraft i handen.
Om patienten inte kan sträcka över (hyperextendere) de distala interfalangeallederna i pekfinger och tumme – det vill säga inte kan utföra en korrekt "OK-sign" – är detta karaktäristiskt för AIN-syndrom. Detta så kallade nypningstest är ett av de tydligaste kliniska tecknen på tillståndet.
Elektromyografi (EMG) och nervledningsstudier är standardmetoderna för att diagnostisera neuropatiska tillstånd. Resultaten är starkt beroende av undersökarens erfarenhet, men testerna är ändå värdefulla för att lokalisera exakt var kompressionen sitter.
Som vid de flesta former av nervkompression finns det många möjliga orsaker till AIN-syndrom, bland annat onormala artärgrenar, accessoriska (extra) muskler, den djupa delen av musculus pronator teres, senösa band samt frakturer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online