Ja, signalsubstanser – även kallade neurotransmittorer – passerar den synaptiska klyftan och spelar därmed en central roll i kommunikationen mellan nervceller.
När en elektrisk impuls, en så kallad aktionspotential, når axonterminalen hos en nervcell utlöses frisättningen av signalsubstanser. Denna process sker genom exocytos, där små blåsor (vesiklar) med signalsubstanser smälter samman med cellmembranet och tömmer sitt innehåll ut i den synaptiska klyftan – det smala gapet mellan två nervceller.
Efter frisättningen diffunderar signalsubstanserna snabbt över klyftan och binder till specifika receptorer på ytan av den mottagande nervcellen, den så kallade postsynaptiska cellen.
När signalsubstansen binds till sin receptor uppstår en förändring av den elektriska potentialen i den postsynaptiska nervcellen. Effekten kan gå åt två håll:
Exciterande verkan: Cellen blir mer benägen att avfyra en ny elektrisk impuls.
Hämmande verkan: Cellen blir mindre benägen att aktiveras, vilket dämpar signaleringen.
Vilken effekt som uppstår beror på både typen av signalsubstans och den receptor som den binder till. Exempel på välkända signalsubstanser är dopamin, serotonin, acetylkolin och GABA.
Sammanfattningsvis är passage genom den synaptiska klyftan ett grundläggande steg i hur nervsystemet överför information – från muskelrörelser och sinnesintryck till tankar och minnen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online