Hjärnhinnorna är tre koncentriska membran som omhüller hjärnan och ryggmärgen, ger skydd, strukturell stöd och en väg för cerebrospinalvätska (CSF) cirkulation.
- Dura mater (yttersta): Hårt, täta, fibrost bindväv. Två lager: periostalt (fäster på inre kranium) och meningealt. Bildar dura venösa sinusar (avflöde) och septa (falx cerebri, tentorium cerebelli) som kompartimentaliserar kranialkaviteten.
- Aracnoidea (mellersta): Fint, avaskulärt, nätlikt membran. Separerat från dura av subduralrummet (potentiellt rum). Djupt till ligger subaraknoidalrummet fyllt med CSF. Aracnoidea granulationer (villi) ragar in i dura sinusar, absorberar CSF till venöst blod.
- Pia mater (innersta): Tunt, högt vaskulariserat, genomskinligt membran som intimt följer varje gyrus och sulcus på hjärnyta. Försörjer med syre och näringsämnen ytliga kortikala lager. Tillsammans med aracnoidea bildar leptomeningerna.
Klinisk betydelse
- Meningit: Infektion/inflammation av leptomeningerna (aracnoidea + pia).
- Subdural hematom: Blödning i subduralrummet (bryggvenruptur).
- Subaraknoidal blödning: Blödning i CSF-rummet (aneurysmruptur).
- Epidural hematom: Blödning mellan kranium och periostalt dura (artärlig, ofta a. meningea media).
Hjärnhinnorna är inte bara passiva omslag – de är dynamiska, vaskulariserade strukturer kritiska för CNS-homeostas och patologi.
