1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Gardens klassificering av lårhalsfrakturer – de fyra stadierna

Gardens klassificeringssystem är ett av de mest använda systemen för att klassificera lårhalsfrakturer, det vill säga frakturer i den del av lårbenet som ligger närmast höftleden. Lårhalsen förbinder lårbenhuvudet med lårbensskaftet och är en särskilt utsatt zon, inte minst hos äldre personer med benskörhet.

Systemet består av fyra stadier och används bland annat för att förutsäga risken för avaskulär nekros (AVN) i höften efter en fraktur, enligt Radiopaedia. Avaskulär nekros innebär att benvävnad dör på grund av försämrad blodförsörjning, vilket kan leda till att frakturen inte läker som den ska. Klassificeringen bygger på graden av förskjutning av frakturen, som bedöms på röntgenbilder.

Stadium 1

En Garden 1-fraktur är en ofullständig eller impakterad, icke förskjuten fraktur i lårhalsen. En ofullständig fraktur går inte helt genom benet, och vid en impakterad fraktur har benbitarna pressats in i varandra. Vid en icke förskjuten fraktur behåller benbitarna sin normala inriktning.

Stadium 2

En Garden 2-fraktur är en fullständig men icke förskjuten fraktur genom hela lårhalsen. Frakturen går alltså helt igenom benet, men benbitarna ligger fortfarande rätt i förhållande till varandra. Stadium 1- och 2-frakturer behandlas vanligtvis kirurgiskt med skruvar för fixation, enligt Wheeless' Textbook of Orthopaedics.

Stadium 3

En Garden 3-fraktur är en fullständig, delvis förskjuten fraktur i lårhalsen. Det innebär att frakturen går helt genom benet och att benbitarna har börjat separera, men att viss kontakt mellan fragmenten fortfarande finns kvar.

Stadium 4

En Garden 4-fraktur är en fullständig och helt förskjuten fraktur i lårhalsen. Benbitarna är helt separerade, utan någon inriktning mellan det proximala (övre) och det distala (undre) fragmentet. Stadium 3- och 4-frakturer kräver kirurgisk behandling med antingen skruvar eller utbyte av hela den övre delen av lårbenet, exempelvis med en halvprotes, enligt Wheeless' Textbook of Orthopaedics.

Ju högre stadium, desto större är risken för komplikationer som avaskulär nekros och pseudoartros, det vill säga en fraktur som inte läker. Därför väljer läkare ofta mer omfattande kirurgiska ingrepp, som proteskirurgi, vid de mest allvarliga frakturerna – särskilt hos äldre patienter.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online