1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Typer av ankelbrott: En komplett guide till de vanligaste frakturerna

Ankeln består av tre ben: skenbenet (tibia), vadbenet (fibula) och fotrotsbenet (talus). Skenbenet och vadbenet utgör de två benen i underbenet, medan talus är ett ben i foten. Malleolerna är de framträdande ändarna av de ben som bildar ankeln och omfattar den laterala, mediala och bakre malleolen.

Ett ankelbrott innebär ofta även skador på de många ligament som håller leden samman. Nedan går vi igenom de vanligaste typerna av ankelbrott, deras symtom och hur de behandlas.

Lateral malleolfraktur

En lateral malleolfraktur är ett brott på vadbenet (fibula), nära ytterknölen. Brottet kan inträffa på två olika nivåer: lågt på benet, nära fotledsleden, eller högre upp på benet några centimeter ovanför leden. Behandlingen består antingen av att skydda brottet med en skena eller av att operativt reparera det med titanplattor och skruvar.

Medial malleolfraktur

En medial malleolfraktur drabbar den inre delen av ankeln, det vill säga skenbenet (tibia). Denna typ av brott förekommer oftast tillsammans med ett brott på vadbenet, men kan också uppträda isolerat. Behandlingen sker vanligtvis med kort underbensgips, skena eller genom kirurgi.

Posterior malleolfraktur

En posterior malleolfraktur är ett brott på baksidan av vadbenet, i nivå med fotledsleden. Denna typ av brott åtföljs nästan alltid av ett brott på den laterala malleolen, eftersom ligament förbinder dessa två benstrukturer.

Bimalleolärt brott

Et bimalleolärt brott innebär att två av de tre malleolerna är brutna – den laterala och den mediala. Denna typ av fraktur gör nästan alltid fotleden instabil och kräver behandling med gips, skena eller kirurgi för att återställa stabiliteten.

Trimalleolärt brott

Et trimalleolärt brott innebär att alla tre malleolerna är brutna. Denna typ av fraktur gör fotleden instabil och kan ibland leda till att leden till och med luksreras (går ur led). Såväl bimalleolära som trimalleolära brott behandlas i regel med operation när det är möjligt.

Syndesmosskada

En syndesmosskada är också känd som en hög vrickning. Detta innebär att ligamenten mellan skenbenet och vadbenet skadas, vilket kan leda till att fotleden blir instabil. Skadan omfattar inte alltid ett benbrott, men när ett sådant föreligger krävs oftast kirurgi för att återställa stabiliteten i fotleden.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online