Beninfarkt (avaskulär nekros/osteonekros) av proximala tibian hanteras baserat på svårighetsgrad, utbredning, underliggande orsak och patientfaktorer. Behandlingsmål inkluderar smärtlindring, bevarande av ledfunktion, förebyggande av kollaps och åtgärdande av etiologin.
Konservativ hantering
- Skyddad viktbäring: Kryckor eller gångstöd för att avlasta det drabbade benet (typiskt 6–12 veckor).
- Smärtlindring: NSAID, paracetamol; kort kur opioider vid allvarlig smärta.
- Fysioterapi: Upprätthåll rörelseomfång, stärka omgivande muskulatur, gangträning.
- Bisfosfonater: Kan minska benresorption och fördröja kollaps (bevis blandade; överväg fall för fall).
- Benstimulatorer: Pulsat elektromagnetiskt fält (PEMF) eller lågintensiv pulsat ultraljud (LIPUS) som adjunkt.
Farmakologiska och injektionsbehandlingar
- Antiinflammatoriska: NSAID för smärta och inflammation.
- Iloprost / prostacyklinanaloga: Vaskodilatatoriska effekter; vissa bevis i tidig stadie osteonekros.
- Statiner: Kan förbättra endotelfunktion och minska lipidinducerad vaskulär ocklusion (särskilt vid steroidinducerad ON).
Kirurgiska ingrepp
- Kärndekompression: Borrning i det nekrotiska segmentet för att minska intraosseöst tryck, främja revaskularisering. Bäst för tidiga stadier (Ficat/ARCO I–II) utan kollaps.
- Bentransplantation: Strukturstöd (vaskulariserad fibulatransplantat, autolog/allogen ben) kombinerat med kärndekompression för större defekter.
- Osteotomi: Realinering för att flytta viktbäring från nekrotiskt område (t.ex. hög tibial osteotomi om medialt kompartment drabbas).
- Ledprotes: Unikompartimentell eller total knäartroplasti för avancerat kollaps med sekundär artros (Ficat/ARCO III–IV).
Åtgärda underliggande orsaker
- Trauma: Frakturfixering, vaskulär reparation om akut.
- Kortikosteroidanvändning: Minimera dos/varaktighet; överväg alternativ immunsuppression.
- Sikcellsjukdom: Hydroxyurea, transfusionsterapi, undvik dehydrering/hypoxi.
- Vaskulär sjukdom / hyperkoagulabilitet: Antikoagulation, lipidhantering, rökstopp.
- Alkoholanvändning: Avslutningsrådgivning.
Tidig diagnostik (MRI är guldstandard) och intervention före subkondralt kollaps ger bästa chans för ledbevarande. Regelbunden uppföljning med bildgivning är avgörande.
