Liktornar (hallux valgus) är hårda, nästan förhårdnadsliknande utväxter på fotens insida vid basen av stortån. De uppstår ofta till följd av att stortån gradvis trycks mot de övriga tårna, vilket gör att ledens benutskott blir synligt och smärtsamt. Det finns flera olika kirurgiska metoder för att behandla liktornar, och valet av teknik beror på hur allvarlig missbildningen är samt patientens behov.
För ortopediska kirurger är målet med operationen alltid detsamma: att lindra smärta, rikta om lederna och korrigera eventuella missbildningar. Om liktornen blivit så besvärande att den stör din förmåga att gå eller utföra dagliga aktiviteter kan kirurgisk behandling bli nödvändig.
Kirurgi kan utföras för att reparera de senor och ligament som omger stortån. Ibland kan dessa omgivande vävnader vara för lösa på ena sidan och för spända på den andra, vilket skapar en obalans som gör att tån rör sig onormalt. I kombination med andra ingrepp syftar reparationen till att förkorta de lösa vävnaderna och förlänga de som är för spänt, så att tån återfår sin naturliga position.
Vid artrodes tas skadade ledytor bort. Ingreppet innebär att trådar, skruvar och ibland även plattor förs in för att hålla lederna på plats medan foten läker. Denna kirurgiska teknik används främst vid svåra fall av liktornar eller hos patienter med artros, samt som alternativ när andra metoder inte gett önskat resultat. Artrodes kan även syfta på stelning av själva stortåns led, vilket utförs vid svår artros i området.
Exostektomi innebär att man kirurgiskt avlägsnar knölen vid tåns led. Metoden används endast när benet är förstorat och stortån ännu inte visar tecken på vridning. Detta är dock ett relativt ovanligt ingrepp, eftersom det sällan åtgärdar den bakomliggande orsaken till liktornen och därmed ger varaktig lindring.
Vid respektionsartroplastik avlägsnas det skadade området i leden. Ingreppet utförs oftast på äldre patienter, personer med artros samt de som redan tidigare genomgått liktornsoperationer. Fördelen med metoden är att den ökar rörligheten och flexibiliteten i leden.
Osteotomi är en kirurgisk teknik där benet kapas och riktas om i rätt position. Vilken specifik variant som passar bäst avgör den ortopediska kirurgen utifrån patientens individuella tillstånd och missbildningens karaktär.
Den vanligaste typen av liktornektomi är Austin-metoden. Vid detta ingrepp kapas det första mellanhandsbenet (metatarsalbenet) och fixeras sedan med en skruv. Tekniken kallas även chevron- eller trikorrektionell osteotomi. Patienter som genomgått detta ingrepp kan oftast börja belasta den opererade fotens häl relativt snart efter operationen, vilket gör återhämtningen kortare än vid många andra metoder.
Lapidus-fusion används vid mer omfattande och svåra fall av liktornar. Ingreppet innebär oftast att det mediala kilbenet stelas mot det första mellanhandsbenet för att skapa en stabil grund. Återhämtningen efter denna metod är längre, och du behöver normalt bära gips i sex till åtta veckor efter ingreppet innan foten kan belastas helt.
Det finns flera effektiva kirurgiska tekniker för behandling av liktornar – från mindre ingrepp som exostektomi till mer omfattande operationer som artrodes och Lapidus-fusion. Rätt metod väljs utifrån missbildningens svårighetsgrad, eventuell artros och dina personliga behov. Kontakta alltid en ortopedisk specialist för att få en individuell bedömning och en behandlingsplan som passar just dig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online