Många av orsakerna till hjärtdöd har sannolikt upptäckts redan innan en idrottare når professionell status, och plötslig hjärtdöd är ovanlig i denna grupp. Tidig upptäckt av riskfaktorer kan dock spela en avgörande roll för att förebygga plötslig hjärtdöd. Här går vi igenom de viktigaste undersökningsmetoderna som används för att identifiera hjärtrisker hos idrottare.
Idrottare på alla nivåer bör genomgå regelbundna fysiska undersökningar som inkluderar blodtrycksmätning och auskultation av hjärtat, det vill säga att läkaren lyssnar på hjärtljuden med stetoskop. Tyvärr är dessa undersökningar varken specifika eller känsliga nog, eftersom förekomsten av hjärtsjukdom bland idrottare är låg.
Ett elektrokardiogram, eller EKG, mäter hjärtats elektriska aktivitet. Undersökningen kan användas vid misstanke om arytmier eller för att upptäcka hypertrofisk kardiomyopati, en av de vanligaste orsakerna till plötslig hjärtdöd hos unga idrottare.
Ekokardiografi är en bilddiagnostisk ultraljudsundersökning av hjärtat. Metoden är särskilt användbar för att upptäcka strukturella förändringar, såsom förtjockning av hjärtmuskeln (hypertrofi), samt för att bekräfta fynd som framkommit vid elektrokardiogram.
Arbetsprov, det vill säga hjärtundersökning under fysisk ansträngning, används relativt sällan men kan vara värdefullt eftersom det kan upptäcka avvikelser som inte syns när idrottaren är i vila. Detta gör metoden särskilt relevant för idrottare vars symtom endast uppstår under träning eller tävling.
Angiografi är en röntgenundersökning av blodkärlen där ett kontrastmedel injiceras för att visualisera kärlen. Metoden kan upptäcka kranskärlssjukdom, en åkomma som främst kan förekomma hos äldre idrottare och som annars kan vara svår att identifiera med andra undersökningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online