Vad är myokardfibros? Orsaker, symtom och behandling

Myokardfibros är en sjuklig process där överdrivet mycket bindväv bildas i hjärtmuskeln, vilket gör att friska muskelceller gradvis ersätts av ärrvävnad. Tillståndet kan uppstå till följd av flera olika hjärtsjukdomar och riskfaktorer, bland annat hjärtinfarkt, kronisk inflammation i hjärtat och vissa ärftliga sjukdomar.

Hur utvecklas myokardfibros?

När hjärtmuskeln skadas startar kroppen en läkningsprocess där ärrvävnad bildas för att reparera den skadade vävnaden. Ärrbildning är normalt en skyddande reaktion, men i vissa fall blir processen överdriven. Då ansamlas bindväv i hjärtmuskeln och myokardfibros utvecklas.

Konsekvenser för hjärtats funktion

Bindväv kan inte kontrahera sig på samma sätt som friska hjärtmuskelceller. Detta leder till nedsatt pumpförmåga och sämre effektivitet i hjärtats arbete. Dessutom påverkar myokardfibros hjärtats elektriska egenskaper, vilket ökar risken för arytmier – det vill säga onormala hjärtrytmer.

Järtsjukdomar kopplade till myokardfibros

Myokardfibros förekommer ofta i samband med flera olika hjärtsjukdomar:

• Ishjärt­sjukdom: Vid hjärtinfarkt blockeras en kransartär, vilket leder till syrebrist i en del av hjärtmuskeln. Skadan som uppstår kan sedan ersättas av ärrvävnad.
• Dilaterad kardiomyopati: Här är hjärtmuskeln förstorad och försvagad. Fibros är ett vanligt fynd vid denna sjukdom och bidrar till den försämrade hjärtfunktionen.
• Hypertrofisk kardiomyopati: Hjärtmuskeln blir onormalt förtjockad, ofta beroende på ärftliga faktorer. Den ökade belastningen på hjärtat kan leda till fibros.
• Arytmogen högerkammares kardiomyopati (ARVC): En genetisk sjukdom som framför allt drabbar hjärtats högerkammare. Fibros är ett karaktäristiskt inslag och ökar risken för allvarliga rytmrubbningar.
• Myokardit: En inflammation i hjärtmuskeln, ofta orsakad av virusinfektioner. Kronisk myokardit kan med tiden leda till omfattande fibros.

Diagnos

Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av olika undersökningar. Ekokardiografi används ofta som första steg, medan magnetkameraundersökning av hjärtat (hjärn-MR) är den mest känsliga metoden för att påvisa och mäta omfattningen av fibros. I vissa fall kan även en biopsi från hjärtmuskeln behövas för att fastställa diagnosen.

Behandling

Det finns idag ingen behandling som fullständigt kan återställa redan bildad ärrvävnad. Behandlingen fokuserar därför på att hantera den underliggande hjärtsjukdomen och förhindra att fibrosen fortskrider. Det kan innebära livsstilsförändringar, läkemedelsbehandling med exempelvis blodtryckssänkande eller hjärtspecifika läkemedel, samt i vissa fall kirurgiska ingrepp eller andra interventioner.

Tidig upptäckt och god kontroll av underliggande riskfaktorer, som högt blodtryck, diabetes och förhöjda blodfetter, är avgörande för att bromsa sjukdomsutvecklingen och bevara hjärtats funktion.