Kranskärlssjukdom är en av de vanligaste hjärtsjukdomarna och uppstår när blodkärlen som försörjer hjärtmuskeln med syre och näring förträngs eller blockeras av åderförkalkning. För att ställa en säker diagnos och kunna planera rätt behandling använder läkare flera olika undersökningar – ofta i kombination med varandra. Här går vi igenom de viktigaste testerna.
Koronarangiografi betraktas ofta som guldstandarden för att undersöka kranskärlen. Via en tunn kateter som förs in genom en pulsåder, vanligtvis i ljumsken eller handleden, sprutas kontrastvätska in i kärlen. Röntgenbilder visar sedan exakt var kärlen är förträngda eller blockerade. Undersökningen görs på sjukhus och kan i samma moment kombineras med behandling, till exempel utvidgning av kärl med ballong och stent.
CTA är en icke-invasiv variant av angiografi där datortomografi används för att skapa detaljerade tredimensionella bilder av kranskärlen. Kontrast injiceras i en ven i armen, och själva undersökningen tar bara några minuter. Metoden är särskilt värdefull för att utesluta kranskärlssjukdom hos patienter med måttlig risk, eftersom den har hög träffsäkerhet när resultatet är normalt.
Vid ett arbets-EKG registreras hjärtats elektriska aktivitet medan patienten anstränger sig, exempelvis på löpband eller trampcykel. Om hjärtat inte får tillräckligt med syre under belastning kan det synas som typiska förändringar i EKG-kurvan. Testet är enkelt och kostnadseffektivt, men något mindre tillförlitligt hos vissa grupper, till exempel kvinnor och äldre.
Ett ekokardiogram, eller hjärtultraljud, använder ljudvågor för att skapa rörliga bilder av hjärtat. Undersökningen visar hur väl hjärtmuskeln pumpar, hur klaffarna fungerar och om det finns områden med nedsatt rörelse som tyder på syrebrist. Eko under belastning kan också utföras för att upptäcka problem som endast framträder vid ansträngning.
Vid myokardperfusionsundersökning, även kallad skintigrafi, injiceras en liten mängd radioaktivt spårämne som synliggör blodflödet i hjärtmuskeln. Bilder tas både i vila och efter belastning, vilket gör att läkaren kan se exakt vilka delar av hjärtat som får för lite blod. Metoden är särskilt användbar när andra tester ger osäkra svar.
En koronarkalciumskanning är en snabb datortomografi som mäter mängden kalk i kranskärlens väggar. Kalkavlagringar är ett tecken på åderförkalkning, och poängen från undersökningen hjälper till att bedöma risken för framtida hjärtproblem – ofta innan några symtom hunnit uppstå. Testet används främst för riskbedömning hos personer utan symtom.
Ett blodprov som mäter blodfetterna är en grundpelare i utredningen. Provet visar nivåerna av totalt kolesterol, LDL ("det onda" kolesterolet), HDL ("det goda" kolesterolet) och triglycerider, samt ibland lipoprotein(a). Förhöjda värden ökar risken för åderförkalkning och påverkar valet av förebyggande behandling, exempelvis statiner.
C-reaktivt protein är en markör för inflammation i kroppen. Ett förhöjt CRP-värde, särskilt den känsligare varianten hs-CRP, kan tyda på pågående inflammation i blodkärlen och kopplas till ökad kardiovaskulär risk. Testet tolkas dock alltid tillsammans med andra undersökningar, eftersom förhöjda värden kan ha många olika orsaker.
Kontakta vården om du upplever bröstsmärta eller tryck över bröstet, andnöd, oregelbunden puls eller ovanlig trötthet vid fysisk ansträngning. Vid akuta besvär, som kraftig bröstsmärta som inte går över, ska du genast ringa 112. En tidig diagnos ökar kraftigt möjligheterna till effektiv behandling och ett gott liv med kranskärlssjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online