En interventionell kardiolog specialiserar sig på icke-kirurgiska tekniker för att behandla förträngda kranskärl och bröstsmärta samt för att förebygga hjärtinfarkter orsakade av minskat blodflöde till hjärtat.
Interventionskardiologens viktigaste verktyg är ballonger, som används för att vidga artären och återupprätta blodflödet, samt stentar – små fjäderliknande metallnät som håller de tidigare förträngda kärlöppna.
Perkutan koronar intervention (PCI) är den metod som interventionella kardiologer använder, och den omfattar både stentplacering och ballongvidgning (angioplastik). Dessa ingrepp är betydligt mindre invasiva än CABG (kranskärlsbypass, ofta kallad "öppen hjärtkirurgi"), som utförs av kardiotoraxkirurger.
Vid en bypassoperation öppnas bröstkorgen för att kirurgen ska kunna komma åt hjärtat, medan en hjärt-lungmaskin tillfälligt tar över hjärtats och lungornas funktion. PCI kräver däremot bara ett litet stick i ljumsken, vilket ger kortare återhämtningstid och färre komplikationer för många patienter.
PCI, ofta kallad "hjärtkateterisering", utförs med patienten liggande på ett bord i kateteriseringslaboratoriet. Ljumsken steriliseras vanligtvis med jodlösning (Betadin), och kardiologen för sedan in en tunn, flexibel kateter i lårbensartären (arteria femoralis) och träs försiktigt upp mot hjärtat.
När katetern nått hjärtat kan flera olika åtgärder utföras. Hjärtat och dess kranskärl visas i realtid på en speciell skärm, vilket gör att förträngda eller blockerade kärl syns tydligt. Interventionisten kan då vidga kärlen med ballong eller placera en stent för att återställa blodflödet.
Under samma undersökning mäts även tryckförhållandena inuti hjärtat, vilket ger värdefull information för en ytterligare bedömning av hjärtats pumpfunktion.
Konceptet med kateterisering har mycket gamla anor. Redan runt 3 000 f.Kr. i Egypten gjordes blåskateteriseringar med hjälp av metallrör. Omkring 400 f.Kr. användes katetrar tillverkade av ihåliga vassrör på kadaver för att studera hjärtklaffarnas funktion.
Den moderna eran inleddes 1977, när Andreas Gruentzig genomförde världens första ballongvidgning på en vaken patient i Zürich. År 1980 flyttade han till Atlanta och blev chef för interventionell kardiologi vid Emory University, där hans arbete lade grunden för dagens behandlingsmetoder.
Teknikerna som interventionella kardiologer använder börjar nu även användas för att behandla andra sjukdomar, exempelvis kärlsjukdom i njurarna. Ballongvidgning och stentar kan inom snar framtid användas för att minska eller stoppa skador efter stroke, genom att behandla halspulsådrorna (karotidartärerna) som försörjer hjärnan med blod.
Ett spännande genombrott inom stenttekniken är den bioabsorberbara stenten – ett rama som löses upp i kroppen när artären har läkt, vilket eliminerar behovet av ett permanent främmande material i kärlväggen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online