Influensapandemin 1968–1969, ofta kallad "Hongkonginfluensan", krävde enligt uppskattningar mellan 1 och 4 miljoner människoliv världen över. Endast i USA beräknas omkring 100 000 personer ha avlidit till följd av viruset, vilket gjorde den till ett av de allvarligaste folkhälsoutbrotten under 1900-talets senare hälft.
Viruset, en influensastam av typen H3N2, identifierades först i Hongkong i juli 1968. Därifrån spred sig smittan snabbt till länder som Singapore, Vietnam, Indien och Filippinerna innan den nådde Europa och USA under hösten samma år. Till skillnad från många andra epidemier drabbade utbrotten främst äldre personer och personer med underliggande sjukdomar.
Jämfört med exempelvis spanska sjukan 1918–1920, som krävde tiotals miljoner liv, var dödligheten under Hongkonginfluensan betydligt lägre. Forskare menar att detta delvis berodde på att H3N2-viruset liknade äldre influensastammar, vilket innebar att vissa grupper redan hade en viss immunitet. Förbättrad sjukvård och tillgången till antibiotika mot sekundära bakterieinfektioner bidrog också till att rädda många liv.
Även om pandemin ebbar ut under 1969 fortsatte H3N2-viruset att cirkulera globalt och blev en av de vanligaste säsongsinfluensorna under decennier framåt. Pandemin 1968–1969 ledde dessutom till förbättrade beredskapsplaner och övervakningssystem som kom att ligga till grund för hanteringen av senare influensautbrott världen över.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online