Målet med all antidepressiv behandling är att helt lindra depressionssymtomen eller förbättra dem på ett betydande sätt. Intolerans mot läkemedlen är dock en av de vanligaste orsakerna till att en depression inte kan behandlas framgångsrikt. Lyckligtvis finns flera olika metoder för att hantera intolerans mot antidepressiva mediciner.
En metod som psykofarmakologer ofta använder är att lägga till ett andra antidepressivt läkemedel samtidigt som det första behålls kvar. Syftet är att undvika de negativa biverkningar som en snabb utsättning av antidepressiva mediciner kan medföra. Illamående och trötthet är vanliga utsättningssymtom, och vid läkemedel ur gruppen monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) kan allvarligare biverkningar uppstå. För att förebygga ytterligare komplikationer trappas det första läkemedlet därför långsamt ned och ersätts successivt med det nya. Denna metod kräver stor försiktighet, eftersom kombinationen av flera läkemedel kan ge negativa effekter.
Ett annat tillvägagångssätt är att försöka kontrollera biverkningarna så att den pågående medicineringen blir tolererbar. Läkemedel som orsakar illamående bör alltid tas i samband med måltider, medan preparat som selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) kan tas på kvällen före sänggåendet om de ger dåsighet och sedering under dagen.
Intolerans beroende på sexuella biverkningar och sexuell dysfunktion är en mycket vanlig anledning till att patienter inte tål sina antidepressiva läkemedel. Farmakologiska lösningar innebär bland annat byte till preparat som bupropion eller nefazodon, vilka i mindre utsträckning orsakar dessa besvär.
Efterlevnaden av behandlingen spelar också en viktig roll för ett gott behandlingsresultat. En öppen dialog mellan psykiatriker och patient kring förväntningar och möjliga biverkningar är avgörande för att patienten ska kunna fortsätta med sin medicinering över tid. Patienter som förstår varför läkemedlet behövs och vad de kan förvänta sig av behandlingen avbryter den mer sällan i förtid.
Även uppföljningsvården har visat sig vara en nyckelfaktor för att minimera intolerans hos patienter. Enligt en genomgång av forskningslitteraturen hade patienter som besökte sin läkare vid minst tre uppföljningsbesök en betydligt högre grad av bibehållen medicinering. Regelbundna uppföljningar gör det dessutom möjligt att i tid upptäcka och åtgärda biverkningar innan de leder till att patienten avbryter behandlingen på egen hand.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online