Uppskattningsvis drabbas 10–15 procent av alla kvinnor som föder barn i USA av förlossningsdepression. Tillståndet är en psykisk ohälsa som går längre än de ännu vanligare så kallade "baby blues", som upp till 80 procent av alla nyblivna mödrar upplever. Att förstå orsakerna kan hjälpa mödrar att hantera sin situation och att söka rätt behandling i tid.
Baby blues är en benämning på det mycket vanliga tillstånd av humörsvängningar, ledsamhet, trötthet, irritabilitet och koncentrationssvårigheter som många kvinnor upplever efter förlossningen. Symtomen är övergående och varar högst i två veckor.
Förlossningsdepression är en form av depression som inträffar efter förlossningen. Symtomen kan likna dem vid baby blues, men när de varar längre än två veckor, är svåra eller åtföljs av självmordstankar kan de tyda på förlossningsdepression.
Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV) definieras förlossningsdepression som ett tillstånd som inleds inom fyra veckor efter förlossningen och kvarstår under större delen av tiden i två veckor eller mer, med minst fem av följande symtom: nedstämdhet eller deprimerad sinnesstämning, bristande intresse eller glädje för aktiviteter som tidigare upplevdes som givande, ångest, sömnstörningar, aptitstörningar, trötthet, fysisk rastlöshet, låg energi, känslor av värdelöshet, överdrivna skuldkänslor, koncentrationssvårigheter eller problem med beslutsfattande samt självmordstankar eller tankar på döden.
Orsakerna till förlossningsdepression är inte helt klarlagda och är fortfarande föremål för debatt. Två teorier dominerar dock den vetenskapliga forskningen: den medicinska, biologiska modellen samt stress- och hanteringsmodellen.
Efter förlossningen sjunker nivåerna av östrogen och progesteron kraftigt. Det är möjligt att dessa hormoner spelar en direkt roll i de hjärnområden som är kopplade till depression; de kan även påverka signalsubstanser som är relaterade till depression. Även nivåerna av sköldkörtelhormoner sjunker efter förlossningen, vilket kan ge upphov till depressiva symtom. En obalans i signalsubstanser oberoende av hormonnivåerna kan dessutom vara en bidragande orsak.
Fysiska stressfaktorer (till exempel sömnbrist, trötthet och smärta i samband med förlossningen samt förändringar i ämnesomsättning och blodtryck), emotionella stressfaktorer (som att känna sig oattraktiv, bli överväldigad av orimliga förväntningar eller tappa sin identitet) och livsstilsförändringar (störda rutiner, ekonomiska bekymmer och brist på egen tid) kan skapa fysiologiska förändringar som i sin tur leder till depression.
En mindre uppmärksammad orsaksteori hävdar att symtomen vid förlossningsdepression inte utgör en psykisk sjukdom, utan snarare är en naturlig sorgereaktion på förlusten av sin tidigare identitet och sitt liv innan barnet kom. Oavsett orsak bör förlossningsdepression dock alltid betraktas som ett potentiellt allvarligt tillstånd som motiverar behandling av psykiatriska yrkesverksamma – effektiva behandlingsmetoder finns.
Artiklar i populära medier kan vilseleda, vara inexakta eller ofullständiga jämfört med det aktuella vetenskapliga kunskapsläget om förlossningsdepression. Denna artikel är nödvändigtvis kortfattad och ger därför ingen komplett bild.
Utöver att skilja förlossningsdepression från baby blues är det viktigt att skilja mellan förlossningsdepression, som inte leder till suicid eller barnamord, och förlossningspsykos, som kan göra det. Förlossningspsykos är ett mycket sällsynt tillstånd som drabbar uppskattningsvis 0,1 procent av alla kvinnor. Det kan likna ett maniskt skov och innebär en brytning med verkligheten, med hallucinationer eller vanföreställningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online