Det finns fyra huvudtyper av läkemedel som förskrivs mot depression. Alla påverkar de nivåer av en eller flera signalsubstanser i hjärnan som styr humöret. Dessa antidepressiva medel kan lindra symtomen, men de botar inte det underliggande problemet. Dessutom har de visat sig fungera bäst i kombination med psykoterapi, och de verkar hjälpa mest personer med mycket svår depression. Den potentiella nyttan av depressionsmediciner måste dock alltid vägas mot deras möjliga biverkningar.
De selektiva serotoninåterupptagshämmare som idag förskrivs oftast är Lexapro, Prozac, Celexa, Paxil, Zoloft och Luvox. De påverkar nivåerna av aktivt serotonin i hjärnan genom att blockera upptaget i de presynaptiska cellerna. Även om de har färre biverkningar än andra antidepressiva medel kan SSRI även ha långsiktiga negativa effekter på serotoninreceptorerna.
Biverkningar inkluderar illamående, förändringar i aptiten, diarré, viktökning, huvudvärk, yrsel, sexuell dysfunktion samt sömnproblem eller känslor av ångest, apati och irritabilitet. Dessutom ökar SSRI risken för benbrott och kan skada levern, urinvägarna eller njurarna. De får absolut inte tas tillsammans med monoaminoxidashämmare, eftersom kombinationen kan utlösa serotoninsyndrom, vilket i värsta fall kan vara dödligt.
Tricykliska antidepressiva har använts sedan 1950-talet och påverkar nivåerna av serotonin, noradrenalin och dopamin genom att hämma deras återupptag i receptorerna. Även om de har fler biverkningar än SSRI kan de vara effektiva när patienten inte svarar på SSRI-behandling. Vivactil, Aventyl, Norpramin och Sinequan är de vanligast förskrivna preparaten i denna grupp.
Biverkningar inkluderar torr mun och näsa, suddig syn, illamående, kräkningar, problem med matsmältning och aptit, förstoppning, viktökning, lågt blodtryck, urinretention, darrningar, muskelryckningar, förhöjd kroppstemperatur, svettning, rastlöshet, sexuell dysfunktion, dåsighet, förvirring, yrsel, ångest, apati samt oregelbunden hjärtrytm.
Atypiska antidepressiva har vanligtvis färre biverkningar än SSRI. Bupropion (Wellbutrin) orsakar exempelvis mindre sannolikt sexuell dysfunktion, men kan utlösa epileptiska anfall hos personer med tidigare anfall eller risk för sådana. Det kan också ge viktnedgång, allergiska reaktioner, torr mun, huvudvärk, hjärtklappning samt känslor av ångest, förvirring, nervositet eller oro.
Duloxetin (Cymbalta) bör inte användas av personer med leverproblem, trångvinkelglaukom eller risk för anfall. Mirtazapin (Remeron) kan sänka antalet vita blodkroppar samt orsaka allergiska reaktioner och lever- eller bukspottkörtelproblem. Trazodon kan orsaka priapism, ett tillstånd som kräver omedelbar vård hos läkare. Venlafaxin (Effexor) och duloxetin kan dessutom ge yrsel, illamående, kräkningar, huvudvärk, irritabilitet och mardrömmar om behandlingen avbryts plötsligt.
Allmänna biverkningar för atypiska antidepressiva inkluderar förändringar i aptit, viktökning eller viktminskning, förstoppning, yrsel, dåsighet, torr mun och sexuell dysfunktion.
Monoaminoxidashämmare utvecklades också på 1950-talet. Idag används de endast när inget annat fungerar, eftersom de har fler obehagliga biverkningar och potentiellt dödliga interaktioner med både livsmedel och andra läkemedel. Exempel på preparat är Marplan, Nardil, Parnate och Emsam.
MAO-hämmare förändrar nivåerna av signalsubstanser i hjärnan, bland annat tyramin. Detta kan orsaka farligt högt blodtryck i kombination med livsmedel som innehåller mycket tyramin, såsom lagrade ostar och mejeriprodukter, inläggningar, charkuterier, choklad och alkoholhaltiga drycker. Livsmedel med högt tryptofanhalt bör också undvikas, eftersom de kan utlösa serotoninsyndrom, vilket kan vara dödligt.
De allmänna biverkningarna av MAO-hämmare inkluderar sömnproblem, torr mun, yrsel, aptitförändringar, viktökning, högt blodtryck, påverkan på hjärtrytmen, sexuell dysfunktion och suddig syn. De har dessutom många negativa interaktioner med andra läkemedel, såsom SSRI, TCA, fenetylaminer och amfetaminer.
Antidepressiva medel kan orsaka fysiskt beroende och andra problem om de avslutas för hastigt. Behandlingen bör därför alltid trappas ned gradvis under läkares övervakning. Forskning har dessutom visat att antidepressiva medel kan öka suicidrisken hos personer under 18 år. Hos äldre kan de orsaka allvarligare biverkningar, vilket kan innefatta benskörhet, hjärtproblem och negativa kognitiva effekter som demens.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online