Litium är ett metalliskt läkemedel som används för att behandla en rad psykiatriska sjukdomar. Användningen kan dock medföra vissa biverkningar, varav en är nefrogen diabetes insipidus, ofta kallad nefrogen diabetes. Denna biverkan kännetecknas av kraftig urinering och kan vara både besvärande och påfrestande i vardagen. För att förebygga komplikationer är det viktigt att litiumbehandling och eventuella tecken på nefrogen diabetes följs noggrant av vårdpersonal.
Litium tillhör gruppen grundämnen som kallas alkalimetaller. Det är den lättaste metallen och även en av de mjukaste. Litium har flera industriella användningsområden, men har i många år även använts inom medicinen. Ämnet påverkar natriumflödet i kroppen, och förändringar i natriumbalansen kan påverka mani och exalterade tillstånd hos en person. Sedan 1950-talet har litium betraktats som effektivt vid behandling av psykiatriska tillstånd som depression, bipolär sjukdom och schizofreni.
Diabetes känns i allmänhet igen på överdriven urinering. Till skillnad från den mer kända formen, diabetes mellitus – som kännetecknas av höga blodsockernivåer – orsakas nefrogen diabetes insipidus av att det antidiuretiska hormonet (ADH) inte lyckas reglera njurtubuli på rätt sätt. Njurtubuli utgör den del av njuren som styr hur mycket vatten som utsöndras respektive återabsorberas. Vid nefrogen diabetes insipidus fungerar njurtubuli inte längre som de ska, vilket leder till att stora mängder urin passeras.
Faktorer som kan orsaka nefrogen diabetes inkluderar överanvändning av vissa läkemedel, elektrolytrubbningar samt hinder i urinvägarna. Långvarig litiumbehandling anses vara en bidragande faktor. Stora fysiologiska förändringar, exempelvis sådana som kan uppstå i samband med en operation, tros kunna främja debuten av denna diabetesform hos patienter som behandlas med litium. Nefrogen diabetes kan också vara en ärftlig störning som framför allt drabbar män, även om kvinnor kan bära på anlaget.
De vanligaste symtomen på nefrogen diabetes är kraftig urinering och intensiv törst. Om kroppen inte får i sig tillräckliga mängder vätska kan följande symtom uppkomma: uttorkning, trötthet, irritabilitet, muskelvärk, huvudvärk, låg kroppstemperatur, snabb hjärtfrekvens och viktminskning. Förhöjda ADH-nivåer kan förekomma. Höga koncentrationer av partiklar i blodserum eller låga koncentrationer i urinen kan också påvisas vid undersökning.
Att avsluta litiumbehandlingen kan lindra symtomen. Hydroklortiazid är ett annat läkemedel som kan lindra besvären vid nefrogen diabetes. Behandlingen av denna diabetesform, som orsakas av litiumanvändning, kan vara antingen kort- eller långvarig beroende på patientens situation. All behandling av nefrogen diabetes ska alltid ske i samråd med och under överinseende av vårdpersonal.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online