Diabetiska sår (öppna sår) hänger samman med både neuropati, som ger nedsatt känsel och kan leda till oupptäckta skador, och nedsatt cirkulation till följd av förträngda artärer. De vanligaste platserna för diabetiska sår är på fötterna. Enligt Beth Israel Deaconess Medical Center (Harvard Medical School) utvecklar cirka 25 procent av alla personer med diabetes fotbesvär, bland annat sår.
Boken "Brunner and Suddarth's Textbook of Medical-Surgical Nursing" beskriver flera behandlingsmetoder för diabetiska sår, och den första grundstenen är en god kontroll av själva diabetesen. Sår läker långsammare om blodsockret varierar kraftigt. Att hålla blodsockret inom normala gränser och hålla hemoglobin A1c – som speglar det genomsnittliga blodsockret över 2–3 månader – under 6,5–7 procent främjar därför läkningen.
Rökning drar ihop artärerna och försämrar blodförsörjningen till såren, vilket gör rökstopp till en avgörande åtgärd. Övervikt försämrar även cirkulationen, så en viktnedgång till normalvikt kan hjälpa såret att läka. Motion är viktig för att stimulera blodcirkulationen, men eftersom tryck mot foten ska undvikas kan ett anpassat träningsprogram behövas – till exempel simning eller cykling istället för gång- och löpträning.
Högt blodtryck kan minska blodflödet till det diabetiska såret. Behandling med kärlutvidgande läkemedel (vasodilatorer), som vidgar blodkärlen och ökar blodgenomströmningen, kan därför underlätta läkningen. Sårinflammationer kan dessutom bryta ner mer vävnad och hindra läkningsprocessen – är såret infekterat krävs ofta antibiotika.
Sårvård som håller sårytan fuktig kan främja läkning. Olika typer av förband, exempelvis alginat- och hydrokolloidförband, används beroende på mängden sårexudat och sårets djup. Enligt webbplatsen RxList.com har den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA godkänt Regranex-gel för behandling av diabetiska sår med tillräcklig blodförsörjning. Gelen appliceras direkt på såret i 12 av dygnets 24 timmar. Regranex framställs med hjälp av rekombinant DNA-teknik och innehåller tillväxtfaktorer som stimulerar läkningen.
Hyperbar syrgasbehandling, där patienten andas 100 procent syre inne i en trycksatt kammare, används i ökande utsträckning vid diabetiska sår. Metoden förbättrar cirkulationen och syretillförseln till såret samt främjar angiogenes – bildandet av nya blodkärl – och ny vävnadsbildning. Det finns även lokal (topikal) hyperbar syrgasbehandling, där endast en kroppsdel placeras i en portabel apparat, exempelvis Numobag, som applicerar syre direkt mot såret för att påskynda läkningen.
Den vanligaste kirurgiska åtgärden är borttagning av nekrotisk (död) vävnad från sårytan, särskilt vid större sår. Den döda vävnaden förhindrar läkning, och såret kan fortsätta att brytas ner och fördjupas under ytan om den inte avlägsnas. De flesta övriga behandlingsmetoder kräver dessutom att nekrotisk vävnad först tas bort.
Om såret beror på nedsatt cirkulation kan en bypass-operation, där en ven från en annan del av kroppen leds förbi ett tilltäppt kärl, förbättra blodförsörjningen till sårområdet. Är bara ett mindre avsnitt av artären blockerad kan en ballongvidgning (angioplastik) räcka för att öppna kärl igen. I allvarliga fall där såret inte läker eller där kallbrand uppstår kan kirurgen bli tvungen att amputera foten och/eller en del av underbenet.
Förebyggande insatser är minst lika viktiga som behandlingen. Inspektera dina fötter dagligen efter sår, blåsor eller rodnad, använd väl passande skor och undvik att gå barfota. Regelbundna fotkontroller hos vårdpersonal kan upptäcka problem i tidigare skeden och minska risken för allvarliga komplikationer avsevärt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online