Djupt inne i Nordamerikas öknar gömmer sig en oväntad källa till modern medicin. Forskare har upptäckt att Gila-ödla – ett giftigt kräldjur som lever i regionens torra landskap – har ett saliv som kan stimulera insulinproduktionen i människokroppen. Läkemedelsindustrin har lyckats syntetisera ämnet, och idag ser vi både de lovande fördelarna och de potentiella riskerna med den så kallade "ödle-spott-behandlingen".
Stora läkemedelsbolag och den amerikanska staten har länge sökt efter nya botemedel i världens mest avlägsna miljöer, från öknar till regnskogar. Etnobotaniker studerar urbefolkningars traditionella kunskap för att identifiera naturliga föreningar som kan utvecklas till massproducerade läkemedel.
I Gila-ödlans saliv fann forskarna ett hormon som påminner om det hormon i den mänskliga magen som signalerar till bukspottskörteln att producera insulin. Det anmärkningsvärda är att ödlans version är både starkare och verkar under längre tid. Företagen Amylin Pharmaceuticals och Eli Lilly & Co. utvecklade en syntetiserad variant av ämnet, kemiskt känt som exenatid, under namnet Byetta. År 2005 godkände den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA preparatet som behandling mot typ 2-diabetes.
Typ 2-diabetes, som ibland kallas vuxendiabetes, hänger nära samman med övervikt och ohälsosamma matvanor. Enligt American Diabetes Association levde hela 23,6 miljoner amerikaner – cirka 8 procent av befolkningen – med sjukdomen år 2009.
Vid diabetes klarar inte kroppen av att omvandla glukos (blodsocker) till energi. Det beror antingen på att bukspottskörteln inte producerar tillräckligt med insulin, eller att kroppens celler inte svarar korrekt på hormonet. Blodsockret bryts då inte ner utan stannar kvar i blodet, vilket på sikt kan orsaka allvarliga komplikationer som hjärt-kärlsjukdom, nervskador och njurproblem.
Förutom att exenatid hjälper till att reglera blodsockernivåerna har studier visat att läkemedlet även förbättrar funktionen hos de betaceller som frisätter insulin. Men den kanske största överraskningen för forskarna var att patienterna också gick ner i vikt.
"Den största nackdelen med insulin är att det orsakar viktökning. De flesta med typ 2-diabetes är redan överviktiga från början, vilket gör insulin kontraproduktivt. Diabetes är en progressiv sjukdom – ju mer man går upp i vikt, desto större blir belastningen på bukspottskörteln och desto snabbare ökar beroendet av insulininjektioner. Det här läkemedlet hjälper till att kontrollera vikten och därmed fördröjer det behovet av insulin", förklarade professor Richard Donnelly vid Nottingham-universitetets medicinska fakultet.
Denna kombination av bättre blodsockerkontroll och viktminskning gjorde Byetta till ett uppmärksammat alternativ inom diabetesvården.
Trots fördelarna finns det en potentiellt farlig koppling mellan Byetta och pankreatit – en inflammation i bukspottskörteln. Även inget dödsfall hade direkt kunnat kopplas till läkemedlet, utfärdade FDA i augusti 2008 en varning med rekommendationen att behandlingen skulle avbrytas omedelbart om pankreatit misstänktes.
Sluta ta Byetta och kontakta din läkare omedelbart om du misstänker att du drabbats av biverkningar från läkemedlet.
Byetta levereras i en förfylld injektionspenna och ska ges inom en timme före en måltid. Den vanliga dosen tas två gånger per dag – före frukost respektive middag. Precis som med alla receptbelagda läkemedel är det viktigt att följa läkarens anvisningar noggrant och regelbundet följa upp behandlingens effekt och eventuella biverkningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online