Typ 1-diabetes är en allvarlig kronisk sjukdom där immunsystemet angriper de betaceller i bukspottkörteln som producerar insulin. Man tror att denna attack ofta triggas av en virusinfektion, som får immunförsvaret att vända sig mot kroppens egen bukspottkörtel. Resultatet blir att kroppen inte längre kan producera insulin på egen hand, vilket kräver livslång behandling.
Typ 1-diabetes ställs som diagnos av en läkare, vanligen en endokrinolog specialiserad på hormon- och ämnesomsättningssystemet, efter att ett blodprov tagits. Innan diagnosen ställs har den drabbade oftast haft flera tydliga symtom, exempelvis kraftig törst, yrsel, återkommande infektioner och i svåra fall till och med ett diabetiskt koma.
Ett blodprov som kallas HbA1c visar personens genomsnittliga blodsockernivå under de senaste tre månaderna, medan ett C-peptidtest visar om bukspottkörteln har producerat tillräckliga mängder insulin.
När en person har fått diagnosen typ 1-diabetes skriver läkaren ut insulin samt de produkter som behövs för blodsockerkontroll, såsom nålar, lansetter och en blodglukosmätare. Patienten remitteras därefter ofta till en diabetessköterska eller diabetesutbildare – en sjuksköterska med särskild utbildning som hjälper patienten att lära sig den dagliga vården och hanteringen av sjukdomen.
Här får den nyligen diagnosticerade hjälp med allt från att mäta blodsockret och räkna kolhydrater till att administrera insulininjektioner på rätt sätt.
Tyvärr finns det idag inget botemedel mot typ 1-diabetes. När immunsystemet en gång förstört de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln finns ingen annan väg framåt än insulinterapi. Alla personer med typ 1-diabetes använder insulin för att kontrollera sin sjukdom.
Insulin kan ges på flera olika sätt:
Observera att öppnad insulin oftast håller i cirka 30 dagar och är känsligt för temperaturförändringar.
Nyckeln till en lyckad behandling vid typ 1-diabetes är att hålla blodsockernivån på en jämn och hälsosam nivå. Detta kräver konstant övervakning, antingen med en glukosmätare eller med en kontinuerlig glukosmätare (CGM).
Som riktmärke ligger fasteglukos normalt mellan 70 och 140 mg/dl, medan värdet efter måltid bör ligga under 160 mg/dl. Den som lever med typ 1-diabetes måste aktivt agera för att undvika komplikationer från både högt och lågt blodsocker.
En person med typ 1-diabetes arbetar dagligen med att balansera blodsockret genom att noggrant följa sitt kolhydratintag och regelbundet mäta blodsockret. Vid diagnos måste man beräkna sitt kolhydrat-insulin-förhållande, vilket hjälper till att dosera rätt mängd insulin vid varje måltid.
Har man till exempel ett förhållande på 15 gram per 1 enhet innebär det att 1 enhet insulin ges för varje 15 gram kolhydrater som äts. En separat beräkning görs också för att korrigera högt blodsocker – detta görs bäst tillsammans med en diabetessköterska eller läkare.
Många personer med typ 1-diabetes lever helt utan komplikationer. När väl rutinerna för den dagliga vården och balansen har etablerats kan hanteringen av sjukdomen kännas mycket enklare än den först verkade.
Det är också viktigt att ta hand om den emotionella sidan av sjukdomen. Att bygga en god relation med en förtroendefull läkare eller diabetessköterska, samt att hitta en diabetessamhörighet online eller i sin närhet att utbyta erfarenheter med, kan göra stor skillnad i vardagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online