Vattendiabetes, även känt som diabetes insipidus (DI), är en ovanlig sjukdom som kännetecknas av kraftig och frekvent urinering, en outsläcklig törst samt ett kraftigt ökat vätskeintag. Urinen är färglös eller mycket blek eftersom njurarnas förmåga att koncentrera urinen är störd. Sjukdomen delas in i flera former med olika orsaker och behandlingsmetoder.
Central DI orsakas av skador på hypofysen, exempelvis till följd av huvudtrauma, neurokirurgi eller en medfödd genetisk störning. Skadan gör att hypofysen inte kan lagra och frisätta antidiuretiskt hormon (ADH) på normalt sätt. ADH är ett hormon som reglerar kroppens vätskebalans genom att styra hur mycket vatten njurarna återabsorberar.
Desmopressin, ett syntetiskt hormon som minskar vätskeförlusten via urinen, används för att behandla central DI. Läkemedlet gör att njurarna producerar mindre urin. Patienter bör därför endast dricka när de faktiskt är törstiga, för att undvika att vätska ansamlas i kroppen.
Nefrogen DI uppstår när njurarna inte svarar korrekt på antidiuretiskt hormon (ADH), trots att hormonet finns i normal mängd i kroppen. Vanliga orsaker är vissa läkemedel, njursjukdomar eller ärftliga genetiska defekter.
I första hand försöker man avlägsna orsaken – exempelvis genom att utsätta det utlösande läkemedlet eller behandla den underliggande njursjukdomen. Detta ger den bästa möjligheten till framgångsrik behandling. I vissa fall är dock symtomlindring det mest som går att uppnå.
Dipsogen DI orsakas av en skada i den del av hypotalamus som styr kroppens törstmekanism. Den drabbade känner en ständig, onormal törst som leder till överdrivet vätskeintag. Tyvärr har ingen effektiv behandling ännu hittats för denna form av sjukdomen.
Graviditetsbetingad DI uppstår endast under graviditet. Den beror antingen på att moderns ADH bryts ner av ett enzym som bildas i moderkakan, eller på att hypofysen skadas under graviditeten. De flesta fall av graviditetsbetingad DI behandlas framgångsrikt med desmopressin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online