Tiazolidinedioner, ofta förkortat TZD, är en grupp läkemedel som används för att behandla typ 2-diabetes. Ett av de största problemen för personer med typ 2-diabetes är att kroppen blir resistent mot insulin, vilket innebär att hormonet inte fungerar lika effektivt. Eftersom TZD-preparat minskar insulinresistensen förstärks insulinets effekt, så att det kan transportera glukos från blodet in i cellerna, där det omvandlas till energi. Preparaten begränsar även mängden insulin som levern producerar.
Samtidigt som TZD-preparat kan vara effektiva finns det flera kända biverkningar som både patienter och vårdpersonal bör känna till. Här går vi igenom de viktigaste.
PPAR-gamma är ett protein som finns i olika delar av kroppen, bland annat i njurarna och hjärtat. I njurarna finns PPAR-gamma i insamlingsgångarna, som ansvarar för kroppens vätskeomsättning. En studie från University of Utah år 2005 visade att när TZD-preparat stimulerade PPAR-gamma hos möss påverkades även den distala nefronen – den del av njuren som reglerar natriumhalten. Den avgör hur mycket natrium som ska lämna kroppen via urinen och hur mycket som ska återabsorberas. När denna balans störs uppstår vätskeansamling, så kallat ödem. I vissa fall kan detta leda till potentiellt livshotande lungödem.
PPAR-gamma spelar en central roll för både blodsockernivåerna och benmassan i kroppen. TZD-preparat är avsedda att påverka detta protein för att sänka blodsockret, men en oönskad biverkning är att de också påverkar benmassan. En studie från 2006 av dr Ann V. Schwartz och hennes kollegor visade att TZD-preparat leder till förlust av benmassa, särskilt hos kvinnor – och i synnerhet äldre kvinnor. Minskad bentäthet ökar risken för frakturer och ger onödig belastning på skelettet.
År 2007 publicerade dr Steven Nissen resultaten av sin uppmärksammade studie, som visade att TZD-preparatet rosiglitazon (Avandia) kan leda till ödem, vilket i sin tur kan utvecklas till hjärtsvikt. Studien visade en signifikant ökad risk för hjärtsvikt, men ingen ökad risk för död till följd av hjärtproblem. Även om studien kritiserades av delar av den medicinska professionen ledde den till nya och allvarligare varningar på dessa läkemedel. Varningsrutorna på förpackningen anger att preparaten kan orsaka hjärtsvikt eller förvärra befintliga hjärttillstånd.
TZD-preparatet troglitazon har kopplats till läkemedelsinducerad hepatit, det vill säga en inflammation i levern. Hepatit förekommer i olika former, och de allvarligaste varianterna kan leda till akut leversvikt eller kräva transplantation. Troglitazon finns inte längre på marknaden, men eftersom det tillhör TZD-familjen kan läkaren välja att kontrollera leverfunktionerna innan behandlingen inleds och regelbundet under behandlingsperioden. Den som använder TZD-preparat bör kontakta sin läkare om symtom som buksmärta, mörkfärgad urin, illamående eller kräkningar uppstår.
Under normala omständigheter skickar kroppen en signal när den behöver energi, vilket gör att triglycerider hämtas från fettcellerna och omvandlas till glycerol och därefter till sockerarten glukos, som används som bränsle. TZD-preparat binder till PPAR-gamma, vilket leder till bildning av glycerolkinaser i cellerna. Dessa kombineras med fettsyror och bildar nya triglycerider. Glycerolkinaserna skapar nytt fett snabbare än kroppen hinner förbruka det, vilket resulterar i viktuppgång.
TZD-läkemedel kan vara ett värdefullt verktyg i behandlingen av typ 2-diabetes, men biverkningarna är betydelsefulla att ta på allvar. Diskutera alltid med din läkare om du upplever ovanliga symtom under behandlingen, så att risker och nytta kan vägas individuellt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online