Svår diabetisk smärta orsakas oftast av en nervsjukdom som kallas diabetisk perifer neuropati (DPN). Enligt Mayo Clinics medicinska tidskrift Mayo Clinic Proceedings upplever cirka elva procent av patienterna med DPN intensiv, kronisk smärta som kan allvarligt försämra livskvaliteten. Tyvärr råder det, enligt tidskriften, fortfarande "liten konsensus om patofysiologin, bästa diagnostiska verktyg och primära behandlingsval" när det gäller DPN-relaterad smärta.
Trots detta finns det flera behandlingsalternativ tillgängliga för dig som lider av DPN, liksom förebyggande åtgärder som kan minska risken för att smärtan ska utvecklas. Här går vi igenom de mest använda metoderna.
Läkare rekommenderar ofta att man börjar med lidokainplåster (5 procent). Denna lokala behandling är särskilt effektiv vid lokaliserad smärta, och upp till tre plåster kan användas samtidigt. Applicera plåstret endast på intakt hud – undvik områden med sår eller ulcerationer – och ta bort det efter 12 timmar. Kapsaicin är ett annat vanligt förekommande lokalt läkemedel vid denna typ av smärta.
Att börja med lokala behandlingar är särskilt viktigt för personer med diabetes, eftersom de ofta är känsligare för läkemedel och löper större risk för biverkningar. Eftersom lokala preparat verkar begränsat till behandlingsområdet är risken för oönskade systemiska biverkningar betydligt lägre.
År 2005 tog en amerikansk expertpanel bestående av specialister inom diabetes och smärtlindring fram rekommendationer för behandling av DPN-smärta. Rekommendationerna publicerades i Mayo Clinic Proceedings och syftade till att ge vårdpersonal en enhetlig och konsekvent behandlingsstrategi för neuropatisk smärta vid diabetes.
Duloxetin (Cymbalta) och pregabalin (Lyrica) anges som så kallade "första linjens" läkemedel. Duloxetin är ett antidepressivt läkemedel – närmare bestämt en serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare – som ökar nivåerna av signalsubstanserna serotonin och noradrenalin i hjärnan. Pregabalin är ett antiepileptiskt läkemedel som ofta används vid epilepsi och som dämpar den överaktiverade nervsignaleringen som ligger bakom neuropatisk smärta.
Bland övriga första linjens läkemedel som panelen godkände finns oxikodon och tricykliska antidepressiva. "Andra linjens" alternativ inkluderar karbamazepin, gabapentin, lamotrigin, tramadol och venlafaxin. Valet av läkemedel bör alltid göras tillsammans med din läkare, med hänsyn till dina övriga mediciner och din njurfunktion.
En studie från 1998 vid University of Manchesters medicinska institution tyder på att akupunktur kan vara ett framgångsrikt komplement vid DPN-smärta. Fyrtiofyra patienter behandlades med akupunktur under tio veckor. Efter avslutad behandling rapporterade 77 procent en betydande positiv förändring av smärtan, och 11 procent angav att de var helt smärtfria. Forskarna konstaterade att "dessa data antyder att akupunktur är en säker och effektiv terapi för långtidsbehandling av smärtsam diabetisk neuropati, även om dess verkningsmekanism fortfarande är oklar."
En senare studie från år 2000, med titeln "Percutaneous Electrical Nerve Stimulation: a Novel Analgesic Therapy for Diabetic Neuropathic Pain", där elektrisk nervstimulering genom huden användes, gav liknande lovande resultat.
Även forskningen kring diabetisk perifer neuropati fortlöper finns det idag flera vägar till lindring: lokala preparat som lidokainplåster och kapsaicin, läkemedel som duloxetin och pregabalin samt kompletterande metoder som akupunktur. Diskutera alltid med din läkare eller diabetesvårds-team innan du påbörjar en ny behandling, så att du får en plan som är anpassad efter just din situation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online