Män med typ 1-diabetes (T1D) kan bli föräldrar till friska barn. Optimal glukoskontroll och prekonceptionell vård maximerar resultaten för både far och barn.
Diabetes effekter på manlig fertilitet
- Spermiekvalitet: Hyperglykemi → oxidativ stress → DNA-fragmentering, minsad motilitet, abnormal morfologi.
- Erektil dysfunktion: Autonom neuropati, vaskulär sjukdom – 35–75 % prevalens vid T1D.
- Retrograd ejakulation: Autonom neuropati – spermier går in i blåsan.
- Hypogonadism: Lågt testosteron (primär eller sekundär) – minsar libido och spermatogenesen.
- Seminal vätska: Förändrade cytokiner, avancerade glykationsendprodukter (AGEs).
Prekonceptionell optimering (3–6 månader)
- Glukosmål: HbA1c <7 % (idealt <6,5 %) – minskar spermie-DNA-skada.
- Komplikationsscreening: Retinopati, nefropati, neuropati, KVS.
- Läkemedelsgenomgång: Insulinanaloger säkra; avbryt statiner, ACE-hämmare/ARB om partner gravid.
- Tillskott: Antioxidanter (vit C/E, CoQ10, zink, selen) – kan förbättra spermieparametrar.
- Livsstil: Rökstopp, moderat alkoholkonsumtion, viktoptimering, skrotalkylning.
Partnergraviditet – överväganden
- Möderns glukoskontroll avgörande (prekonceptionellt HbA1c <6,5 %).
- Faderns T1D ökar inte risken för fosterskador direkt (ingen teratogenitet).
- Genetisk risk: Avkommans T1D-risk ~3–6 % (mot 0,4 % allmänt); högre om båda föräldrar drabbas.
Assisterad befruktning
- IUI/IVF/ICSI vid manlig infertilitet.
- Spermie-DNA-fragmenteringstest (SCSA) vägled ICSI vs IVF.
- Testikulär spermieextraktion (TESE) vid azoospermi.
Multidisciplinärt team: Endokrinolog, urolog/androlog, reproduktionsspecialist, diabetessköterska.
