Diabetes mellitus är en metabolisk störning karakteriserad av kronisk hyperglykemi. Att känna igen den klassiska presentationen och förstå diagnostiska tröskelvärden är fundamentalt för tidig intervention.
Den klassiska triaden: De tre P:erna
- Polyuri: Osmotisk diures inträffar när blodglukos överstiger renalt tröskelvärde (~180 mg/dL), drar vatten till urinen.
- Polydipsi: Intensiv törst driven av hyperosmolalitet och intravaskulär volymförlust från glykosuri.
- Polyfagi: Trots högt blodsocker kan celler inte utnyttja glukos p.g.a. insulinbrist eller resistens, signalerar en cellulär »svaltillstånd«.
Ytterligare kliniska drag
- Viktnedgång: Katabolism av fett och muskler – mer typiskt vid typ 1-diabetes.
- Trötthet: Nedsatt ATP-bildning från glukos.
- Suddig syn: Osmotisk svullnad av linsen förändrar dess brytningsindex.
- Förseningad sårhelning: Mikrovaskulär dysfunktion och neutrofilt funktionsnedsättning.
- Återkommande infektioner: Immunförsvår secondary till hyperglykemi.
Diagnostiska tröskelvärden (American Diabetes Association)
- Fasteblodglukos: ≥126 mg/dL (7,0 mmol/L) efter ≥8 timmar fasta.
- 2-timmars peroral glukostoleranstest (OGTT): ≥200 mg/dL (11,1 mmol/L).
- HbA1c: ≥6,5 % (48 mmol/mol).
- Slumpmässigt blodglukos: ≥200 mg/dL (11,1 mmol/L) hos patient med klassiska symtom.
Tidig diagnos och multifaktoriell intervention – inriktad på glukos, blodtryck, lipider och livsstil – minskar mikrovaskulära och makrovaskulära komplikationer med 30–50 %, vilket visats i bänkmärkesstudier som UKPDS och DCCT/EDIC.
