
Diabetes mellitus (typ 1 och typ 2) stör fundamentalt glukoshomeostasen, vilket utlöser en kaskad av störningar över flera fysiologiska system.
Insulinresistens i muskel, lever, fettvävnad stör glukos/lipid/proteinmetabolism. PÅverkar PI3K/Akt och MAPK-vägar.
Ohämd glukoneogenes och glykogenolys förvärrar hyperglykemin, särskilt nattetid (dawn phenomenon).
Hyperglykemi → osmotisk diures → polyuri → vatten/elektrolytförlust (Na⁺, K⁺, Mg²⁺, fosfat) → hypovolemi, hypotoni, arytmirisk.
Mikrovaskulär sjukdom, neuropati, immunfunktionsstörning, hyperglykemi-nedsatt leukocytfunktion → kroniska sår, infektionsrisk.
Metabolisk (polyolväg, AGEs), vaskulär och oxidativ skada på nerver → sensorisk förlust, smärta, gastropares, ortostatisk hypotoni, blåsstörning, hjärtdenervation.
Hyperfiltration → glomerulär hypertoni → proteinuri → sjunkande GFR → ESRD. Stör fluid/elektrolyt/syre-bas homeostas.
Mikrovaskulär skada → ischemi, nybildning, ödem → synförlust/blindhet.
Kräver multifaktoriell hantering: glykemisk kontroll (HbA1c-mål), blodtryckskontroll, lipidhantering, RAAS-blockade, SGLT2-hämmare/GLP-1 RA (kardio-renalt skydd), livsstil, screening.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online