Strålning är en form av energi som "strålar ut" från en elektromagnetisk källa. Den kan vara joniserande, som vid röntgen, eller icke-joniserande, som den strålning som avges från hushållsapparater som mikrovågsugnar. Trots de tekniska fördelarna med dess användning inom medicinsk behandling utgör strålning fortfarande en risk för den fortsatta hälsan om den ges i höga doser. Oavsett om dessa doser beror på olyckor, tillfälliga händelser eller kärnvapenkrig kan hälsoeffekterna bli livsförändrande. För kvinnor finns det särskilda hälsorisker att ta hänsyn till.
Strålexponering sker vanligtvis i samband med medicinsk behandling, oftast vid röntgenundersökningar eller cancerbehandling. Vardagsföremål som mikrovågsugnar och mobiltelefoner avger också små mängder strålning, men dessa nivåer är så låga att du inte bör förvänta dig några negativa effekter. Även om det är mycket mindre troligt att det inträffar är efterverkningarna av strålning till följd av kärnvapenkrig de allvarligaste.
Exponering för strålning förändrar eller bryter ner de kemiska bindningar som finns mellan atomerna i en kvinnas kropp. Vid röntgen- och strålbehandling riktas strålar mot en viss del av kroppen för att antingen döda eller förändra celler. Om strålningen är tillräckligt stark för att döda de celler den riktar sig mot kan möjliga efterverkningar vara brännskador, strålsjuka och synproblem. Om strålningen istället förändrar eller muterar cellens DNA-struktur kallas effekterna stokastiska, vilket innebär att strålningen kan orsaka skador på en kvinnas äggstockar och ägg, vilket potentiellt hotar hennes fertilitet.
Massiva doser av strålning uppstår vid kärnladdningsdetonationer. Flera studier av överlevande från atombomberna över Hiroshima och Nagasaki 1945 har visat att förekomsten av leukemi och bröstcancer var vanligare ju närmare överlevande befann sig bombarnas hypocenter. Mängden strålexponering avgör sannolikheten för att utveckla dessa cancerformer. Doserna vid medicinsk behandling är dock betydligt mindre, så risken att utveckla cancer i det sammanhanget är extremt liten.
All strålexponering medför en liten risk för stokastiska effekter, även om de kanske inte visar sig förrän lång tid efter exponeringen. Om exponeringen ligger under 20 rad (0,2 gray) är det svårt att upptäcka direkta hälsoeffekter av strålningen. Vid cirka 200 rad (2 gray) kan skadliga effekter tydligt urskiljas, och vid 300 rad (3 gray) kan dessa effekter bli livshotande.
Om en kvinna utsätts för strålning under graviditeten, oavsett om det beror på röntgen eller annan radioaktiv behandling som fluoroskopi, är det möjligt att det ofödda barnet också utsätts. Den dos som når ett ofött barn vid denna typ av behandling är dock så låg (cirka 5 rad eller 0,05 gray) att någon skada är osannolik. Exponeringen skulle behöva uppgå till minst 20 rad (0,2 gray) för att kunna ge någon negativ effekt.
Vid massiv strålexponering, exempelvis i samband med kärnvapenanfall, löper ofödda barn hög risk att dö om graviditeten endast är några veckor gammal, eller att födas med missbildningar, hjärnskador samt ökad risk för cancer senare i livet om graviditeten är mer framskriden.
Kvinnor som genomgår strålbehandling för vissa cancerformer, såsom bröstcancer, livmoderhalscancer, äggstockscancer och livmodercancer, drabbas oftare av påverkan på sin sexualdrift på grund av sjukdomens och behandlingens karaktär. Direkt strålexponering av bäckenet kan orsaka skador på det kvinnliga reproduktionssystemet, vilket kan leda till klimakteriebesvär, smärta och minskad lust. De psykologiska effekterna i samband med att drabbas av dessa cancerformer kan dock lika gärna orsaka dessa symtom.
De faror som strålning medför bestäms främst av exponeringsgraden. Även om effekterna skiljer sig mellan män och kvinnor blir svårighetsgraden likartad vid motsvarande exponeringsnivåer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online