Kreosot är ett samlingsnamn för två olika men besläktade ämnen: kemikalier som används för att impregnera och bevara trä, samt de svarta avlagringar som bildas i skorstensrör när ved eller kol eldas ofullständigt. Båda varianterna är mörka, oljiga substanser som kan vara farliga i stora mängder.
När ved eller kol bränns vid höga temperaturer bildas aska och avlagringar som sedan destilleras tillsammans med andra kemikalier och oljor för att framställa trätjära respektive stenkolstjära – det som kallas kreosot. Framför allt stenkolskreosot används för att behandla trä och skydda det mot sol- och regnskador. Det är därför vanligt förekommande i bland annat elledningsstolpar, broar, timmerhus och järnvägsslipers.
När ved eller kol eldas vid låga temperaturer i öppna spisar eller kaminer blir förbränningen ofullständig. Partiklar stiger upp med röken och kondenserar på insidan av skorstensröret, där den svarta, oljiga beläggning som kallas kreosot successivt byggs upp. Denna variant liknar i sin sammansättning träskyddsmedlet, men har inte genomgått samma industriella process.
När kreosotbehandlat trä bränns släpps skadliga gifter ut i luften. Vid exponering i stora mängder under lång tid kan detta orsaka lungproblem. Träskyddskreosot kan även förorena grundvattnet via industriella utsläpp.
Kreosot i skorstenen utgör främst en brandrisk. Avlagringarna växer med tiden och utgör ett mycket lättantändligt material om heta syregaser kommer i kontakt med dem. Kreosot är en av de vanligaste orsakerna till skorstensbränder: uppskattningsvis 73 procent av alla uppvärmningsrelaterade bränder och 25 procent av alla bostadsbränder kan kopplas till kreosot.
Regelbunden sotning och kontroll av skorstenen är det mest effektiva sättet att hålla kreosotnivåerna nere. Elda med torr, ordentligt lagrad ved och se till att förbränningen sker vid rätt temperatur – då minimeras avlagringarna och risken för skorstensbrand avsevärt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online