Systemisk cyanidförgiftning kan uppstå genom inandning av gasformig vätecyanid, upptag av kristallint kaliumcyanid eller natriumcyanid genom huden, eller genom intag av vattenlösningar av vätecyanid eller cyanidsalter. Som standardinsats i det akuta skedet av cyanidförgiftning används amylnitrit, som ingår i de klassiska motgiftssatserna och ofta finns tillgänglig hos räddningstjänst och sjukvård.
Amylnitrit ges som ett snabbverkande kärlvidgande medel genom inhalation. En kapselliknande ampull fylld med flytande amylnitrit krossas med fingrarna så att ämnets ångor frigörs, varefter ampullen hålls under patientens näsborrar i 15 till 30 sekunder. Denna procedur upprepas med en minuts mellanrum tills natriumnitrit kan ges intravenöst.
Amylnitritångorna absorberas via lungorna och börjar verka avslappnande på hjärtats muskulatur inom en minut. Dessutom stimulerar amylnitrit bildningen av metemoglobin – en specialiserad form av hemoglobin som transporterar syre till kroppens vävnader. Detta ämne binder också till det cyanid som cirkulerar i blodet och bildar en ogiftig cyanidförening som kallas cyanmetemoglobin.
Varje ampull rymmer en volym på 0,3 ml och innehåller 98 % flytande amylnitrit. Upp till åtta ampuller kan användas tills intravenöst natriumnitrit blir tillgängligt.
Inandning av amylnitrit ger vanligen rodnad i ansiktet och yrsel, ibland åtföljt av lindrig huvudvärk. Vissa patienter kan dock uppleva illamående, kräkningar, förhöjd puls, muskelsvaghet och ofrivillig urinläckage.
Behandling med amylnitrit bör övervakas noggrant hos patienter med glaukom (grön starr) eller en nyligen genomgången huvudskada. Det är inte känt om amylnitrit kan vara skadligt för ett foster under utveckling, varför försiktighet bör iakttagas vid behandling av gravida patienter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online