Jod är ett grundämne som naturligt förekommer i små mängder i vissa livsmedel, framför allt fisk och skaldjur. Ämnet är livsviktigt för sköldkörtelns funktion, men i för stora mängder kan det bli farligt för kroppen.
Jodförgiftning kan uppstå genom läkemedel som innehåller höga halter jod, exempelvis amiodaron, Lugols lösning, Pima-sirap och jodtinktur. Patienter som behandlas med radioaktivt jod mot sköldkörtelsjukdomar kan även de utsättas för en alltför hög exponering av ämnet.
Typiska tecken på jodförgiftning är buksmärtor, hosta, diarré och feber. I allvarliga fall kan delirium, krampanfall och chock utvecklas. En metallisk smak i munnen är vanlig, och i svåra fall kan urinproduktionen helt upphöra.
Ring omedelbart efter akut hjälp. Uppge patientens ungefärliga ålder, vikt och aktuella tillstånd. Om du misstänker jodförgiftning, försök ta reda på hur stor mängd som sväljts och vid vilken tidpunkt det inträffade – informationen underlättar vården avsevärt.
Ge mjölk omgående och fortsätt med en portion var femtonde minut, förutsatt att patienten kan dricka. Om mjölk inte finns tillgänglig kan stärkelse eller vetemjöl utrört i vatten användas som ersättning. Ge endast vätska om patienten är vid fullt medvetande och inte kräker eller har kramper.
Jodförgiftning ska alltid utredas och behandlas på en akutmottagning. Där ges andningsstöd vid behov, och symtomen behandlas med lämpliga läkemedel. Patienten fortsätter att få mjölk och andra vätskor via munnen. Vid allvarligare förgiftning kan maginnehållet spolas ut med en nasogastrisk sond, och aktivt kol kan ges för att binda giftet i mag-tarmkanalen.
Komplikationer som förträngning av matstrupen (esofagusstriktur) kan uppstå efter en jodförgiftning och behöver kontrolleras och behandlas. Dödsfall är ovanligt men kan förekomma i mycket svåra fall, därför är snabb vård alltid avgörande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online