Under den stora pestepidemi som drabbade London år 1665 fanns det en grupp människor som riskerade sina liv varje dag: pestskötskorna. Dessa kvinnor – ofta kallade "pestsystrar" eller på engelska "plague nurses" – tog sig an uppgiften att vårda de sjuka när nästan alla andra flydde från de drabbade områdena.
Pesten var extremt smittsam, och skräcken fick många att undvika all kontakt med smittade personer – inklusive vänner, familjemedlemmar och till och med läkare. I detta kaos blev pestskötskorna ofta de enda som erbjöd omsorg, mat och praktisk hjälp till de döende.
Arbetet som pestsköterska var både livsfarligt och ofta dåligt betalt. Många av kvinnorna kom från samhällets fattigaste skikt och hade få andra möjligheter att försörja sig. Trots sin avgörande insats möttes de ibland av misstro från omgivningen – vissa anklagades för att stjäla från de döende eller för att inte vårda patienterna ordentligt.
Utan pestskötskorna skulle tusentals sjuka ha lämnats helt utan vård under epidemin, som krävde runt 100 000 liv i London. De hjälpte till med allt från att ge patienterna näring till att hålla hushållet gående och se till att de avlidna begravdes. Deras tysta mod under en av Londons mörkaste perioder utgör ett viktigt, men ofta bortglömt, kapitel i stadens historia.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online