Warfarin (Coumadin): Antikoagulationsmekanism, historia och övervakning

Warfarin är en vitamin K-antagonist (VKA) använd för tromboemboliprevention/behandling.

Mekanism

Hämmrar vitamin K epoxidreduktas (VKORC1) → blockerar γ-karboxylering av Faktorer II, VII, IX, X, proteiner C/S → ↓ funktionella koagulationsfaktorer.

Historia

• 1940-tal: Karl Link (UW-Madison) identifierade dikumarol i mögligt sötklöver som orsakade boskapblödning.
• 1948: Warfarin utvecklad som rotgift.
• 1954: Godkänd för humananvändning efter Eisenhowers infarkt.
• Inte från ormgift; difakinnon är separat rotgift.

Indikationer

• Förmaksflimmer (CHA₂DS₂-VASc ≥2)
• Mekaniska hjärtklappar
• VTE behandling/prevention (DVT/PE)
• Antifosfolipidsyndrom

Övervakning

INR mål 2,0–3,0 (flesta); 2,5–3,5 (mekanisk mitralis). Frekvent initiat; stabil q4v. Kost (vitamin K-konstans), växelverkan (antibiotika, amiodaron, NSAID), genetik (CYP2C9, VKORC1) påverkar dos.

Antidot

Vitamin K (oral/IV), 4-faktors PCC (akut), andexanet alfa (faktor Xa-hämmare – ej warfarin).

DOAC nu föredras för flesta icke-valvulära AF/VTE; warfarin kvarstår för mekaniska klappar, APS, svår njursvikt.