Fetma har länge varit ett växande problem i USA, men det är först på senare tid som problemet fått den uppmärksamhet det har idag. Först 1997, när Centers for Disease Control and Prevention (CDC) ändrade sina mätriktlinjer, blev det tydligt hur omfattande problemet egentligen var. Sedan dess ingår både fetma och sjuklig fetma som ett naturligt inslag i den allmänna hälsodebatten.
Fetma definieras utifrån kroppsmasseindex (BMI). En person med ett BMI mellan 30 och 39,9 räknas som fet, där måttlig fetma motsvarar ett BMI mellan 30 och 34,9. Sjuklig fetma innebär ett BMI på 40 eller högre. Enligt Världshälsoorganisationens (WHO) klassificering delas fetma ofta upp i tre grader, där grad tre – alltså BMI 40 eller mer – motsvarar den sjukliga fetman.
Människor med sjuklig fetma lever ofta ett vardagsliv som i mycket hög grad begränsas av kroppsvikten. Många kan knappast röra sig utan assistans från andra. Den som är måttligt fet klarar däremot oftast av dagliga aktiviteter, men kan ha svårt att komma igång med fysisk träning – särskilt under de första veckorna av ett nytt träningsprogram, då kroppen ännu inte vant sig vid ansträngningen.
Sjukligt feta personer i USA väger ofta mer än 45 kilo (ungefär 100 pund) över sin idealvikt, vilket är betydligt mer än vad som är fallet vid måttlig fetma. Det är ofta själva övervikten som gör att de sjukligt fetas organ får svårt att fungera normalt – framför allt hjärta och lungor utsätts för en enorm belastning.
Enligt de senaste statistikuppgifterna från National Center for Health Statistics lever cirka 32 procent av den amerikanska befolkningen med fetma. Sjuklig fetma följs dock inte upp av myndigheterna på samma sätt. En studie publicerad i Journal of the American Medical Association (JAMA) ger dock en ledtråd om läget: år 1999 uppskattades att 30 procent av befolkningen hade fetma, medan 6 procent led av sjuklig fetma.
De flesta känner till de allvarliga sjukdomar som personer med sjuklig fetma riskerar att drabbas av, exempelvis typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och sömnapné. Men även skelett och leder utsätts för stor påfrestning av övervikten. Skadorna blir ofta omfattande och kan kvarstå långt efter att vikten har minskat, vilket visar hur viktigt det är att agera i tid – gärna med stöd av vårdpersonal, kostomläggning och anpassad fysisk aktivitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online