Akrofobi är en specifik fobi (DSM-5: 300.29) kännetecknad av uttalad rädsla/ångest för höjder, disproportional mot verklig fara, varaktighet ≥6 månader, orsakande undvikande eller lidande.
Symtom
- Fysiska: Yrsel, yrselkänsla, svettning, takykardi, tremor, illamående, andfåddhet.
- Kognitiva: Katastrofantankar ("Jag faller," "Jag förlorar kontroll").
- Beteendemässiga: Undvikande (balkonger, stege, broar, höga hus, rulltrappor).
Etiologi
- Evolutionär beredskap: Höjder utgjorde överlevnadsrisk; rädsla lätt konditioneras.
- Traumatisk konditionering: Fall, nära-fall, bevittnat fall.
- Visuellt-vestibulärt mismatch: Hållningsinstabilitet vid höjder → sensorisk konflikt → rädsla.
- Genetik: Arvlighet ~30–40% för specifika fobier.
- Personlighet: Hög neuroticism, ångestkänslighet.
Evidensbaserade behandlingar
- Exponeringsterapi (Guldstandard):
- In vivo (verkliga höjder) eller virtuell verklighet (VRET) — lika effektiva.
- Gradvis hierarki (stolpe → balkong → tak).
- Respons-förebyggande (inga säkerhetsbeteenden).
- Kognitiv beteendeterapi (KBT): Omstrukturera katastrofantankar + exponering.
- Läkemedel (adjunkt): Kortsiktig β-blokerare (propranolol) eller benzodiazepin för situationell exponering; SSRI vid komorbid ångest. Inte kurativt ensamt.
- Vestibulär rehab: Om balansbrist bidrar.
Prognos
Högst behandlingsbar: 75–90% signifikant förbättring med exponeringsterapi. Relapsförebyggande: tillfälliga booster-exponeringar.
