När begreppet "konkret" används om funktionshinder avser det fysiska och psykiska nedsättningar som är tydliga och oomtvistade, exempelvis en allvarlig medfödd skada eller cerebral pares. Sådana tillstånd kräver ingen närmare förklaring för att konstateras, och ingen juridisk instans kommer att bestrida att de utgör funktionsnedsättningar som ger en person sämre funktionsförmåga än genomsnittet. Konkreta funktionshinder förekommer i många former och ger ofta rätt till särskilt stöd – allt från extra hjälpresurser i skolan till ekonomiskt bistånd och anpassat boende.
Även om "konkreta funktionshinder" inte är ett juridiskt definierat begrepp syftar det allmänt på den typ av funktionsnedsättningar som alla kan se och lätt enas om existerar. Fysiska funktionshinder är oftast de mest uppenbara. Tillstånd som innebär att en person använder rullstol, permanent behöver kryckor eller är beroende av specialanpassad utrustning såsom proteser och ortoser kräver knappast någon diskussion för att klassas som funktionshinder. Vissa är livslånga tillstånd som dvärgväxt, ryggmärgsbråck (spina bifida) och allvarliga medfödda skador, medan andra kan bero på trauma eller sjukdom, exempelvis ryggmärgsskada, polio eller multipel skleros.
Terminologin har förändrats över tid, men du kanske känner till begrepp som "utvecklingsstörning", "utvecklingsrelaterad funktionsnedsättning" eller "intellektuell funktionsnedsättning". Alla dessa syftar på kognitiva och emotionella nedsättningar som har samband med hjärnans fysiska funktion. Personer med intellektuella funktionsnedsättningar uppvisar lägre intelligenskvot (IQ) än genomsnittet. Även om det finns personer som endast är lindrigt funktionsnedsatta och klarar sig mycket bra i vardagen, framstår många – särskilt de med Downs syndrom – annorlunda i sitt beteende och sätt att agera jämfört med andra. Deras beteende, begränsade förmåga att förstå och utföra många uppgifter samt i vissa fall deras yttre gör att deras funktionshinder betraktas som konkreta.
Människor som har svårt att se, höra eller tala – eller saknar dessa förmågor helt – har också konkreta funktionshinder. Det finns inget att missförstå eller bestrida när det gäller att en blind person inte kan se, förutsatt att blindheten är fysisk och inte psykologiskt betingad. Personer med sinnesnedsättningar kan ofta anpassa sig och leva mycket fungerande liv tack vare pedagogiska metoder och ständigt förbättrad hjälpmedelsteknik, exempelvis hörapparater, teckenspråk och punktskrift.
Kontraster kan underlätta förståelsen. Icke-konkreta funktionshinder är de som inte är lika lätta att se och som i många fall inte fullt ut accepteras av medicinsk vetenskap eller samhället i stort. Många läkare hävdar exempelvis bestämt att kroniskt trötthetssyndrom (ME) är ett fysiskt funktionshinder. Eftersom det dock är en störning utan slutgiltigt fastställd orsak, och vars symtom liknar många icke-funktionsnedsättande sjukdomar och tillstånd, ifrågasätter många – även inom sjukvården – dess giltighet. Andra exempel är narkolepsi och karpaltunnelsyndrom, vilka räknas som begränsade funktionshinder eftersom personerna ofta kan fortsätta fungera väl och inte hindras från att klara de flesta uppgifter i livet, trots besvär och smärta.
Ett konkret funktionshinder kännetecknas alltså av att vara tydligt, oomtvistat och lätt att verifiera, oavsett om det rör rörelseförmåga, kognition eller sinnena. I Sverige öppnar sådana funktionshinder ofta dörren till olika former av stöd, exempelvis personlig assistans, anpassningar i skolan enligt skollagen samt bostadsanpassning via kommunen. Att förstå skillnaden mellan konkreta och icke-konkreta funktionshinder är viktigt både för den enskilde individens rättigheter och för samhällets möjlighet att ge rätt stöd till rätt person.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online