Enligt amerikanska hälsodepartementet finns det forskningsbaserade belägg för att regelbunden fysisk aktivitet ger betydande hälsofördelar för personer med funktionshinder, exempelvis ryggmärgsskador, stroke, Parkinsons sjukdom, multipel skleros och cerebral pares. Vilka övningar som passar bäst beror på funktionsnedsättningens specifika karaktär och hur individens muskler är påverkade. Nedan presenteras tre viktiga träningsformer som kan anpassas efter olika behov.
Konditionsträningen måste alltid struktureras kring den enskilda personens förmågor.
Konditionsträning är en värdefull träningsform för alla, även för personer med funktionshinder. Anpassad konditionsträning avser träning för individer med nedsatt användbar och träningsbar muskelmassa, med påverkad autonom eller kardiovaskulär funktion, eller för de som använder läkemedel som kan förändra kroppens normala fysiologiska respons vid träning. Träningen måste därför anpassas noggrant för att motsvara varje persons unika behov och förutsättningar.
För personer som använder rullstol är det särskilt viktigt att stärka musklerna som används vid förflyttning och balans, eftersom upprepade förflyttningar ofta leder till en ojämn muskelutveckling. Ett balanserat styrketräningsprogram som inkluderar utsträckning av skuldermusklerna kan hjälpa till att lindra muskelkramper och förebygga skador.
Personer med paraplegi (förlamning av de nedre extremiteterna), multipel skleros och cerebral pares kan också dra stor nytta av styrketräning. En vanlig teknik innebär att individen placeras på en viktbänk, varefter överkroppen och de nedre extremiteterna stabiliseras, ofta med hjälp av ett stabiliserande bälte. Från denna position kan individen öva på principerna för säker lyftning, vilket inkluderar utsträckning före lyft och mjuka, kontrollerade rörelser.
Rörlighetsövningar kan gynna personer med kontrakturer, en muskelobalans som beror på förlamning eller permanent muskelförkortning till följd av kroniska kramper eller fibros. Dessa individer har ofta begränsad rörlighet, och övningar som utförs liggande på rygg eller mage kan hjälpa till att slappna av vissa muskler.
Uthållighetsträning kan hjälpa personer som har kvadriplegi (förlamning av både armar och ben). Lämpliga övningar inkluderar armpedalering (beroende på förlamningens svårighetsgrad), simning samt andra konditionsövningar som utförs sittande i en pool. För att underlätta greppet kring handtagen på träningsutrustning kan grephandskar eller manschetter behövas. Stabiliserande bälten för överkroppen kan dessutom användas på uthållighetsträningsmaskiner.
Regelbunden, anpassad träning kan därmed förbättra livskvaliteten avsevärt för personer med funktionshinder. Träningen bör alltid ske i samråd med kvalificerad personal och anpassas individuellt utifrån personens förutsättningar och mål.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online