Det finns ett flertal olika läshjälpmedel för blinda och synsvaga. Läshjälpmedel är ofta mekaniska anordningar i någon form, exempelvis punktskrift, ljudkassetter eller skivor. Även de källor från vilka sådant material kan erhållas kan beskrivas som läshjälpmedel för blinda. Slutligen kan en blind person ibland även få hjälp av en mänsklig uppläsare.
Det mest traditionella läshjälpmedlet för blinda är punktskriften. Punktskrift är ett system som översätter tryckt text till upphöjda symboler som motsvarar alfabetet i läsarens modersmål. Blinda personer kan läsa böcker på punktskrift med känseln och skriva själv med hjälp av en speciell penna och stansbräda.
Även om punktskrift är ett värdefullt hjälpmedel kan den vara svårhanterlig vid intensiv läsning, till exempel av universitetsläroböcker, eftersom volymen blir betydligt större än hos vanlig trycktext.
Ett annat läshjälpmedel är det allt större utbudet av böcker inspelade på kassettband. För vissa ändamål kan det vara mer effektivt att lyssna på boken än att läsa den. Vid omfattande läsning passar den ljudbaserade metoden ofta bättre än punktskrift.
National Library Service (NLS) i USA erbjuder en rad inspelade material för blinda samt ett kostnadsfritt faktablad om var man kan få tag på kassettspelare och kombinerade spelare/inspelare för dessa material. I Sverige motsvaras denna typ av tjänst av Myndigheten för tillgängliga medier (MTM), som via tjänsten Legimus låter personer med läsnedsättning låna talböcker utan kostnad.
I vissa områden erbjuder regionala bibliotek för blinda läshjälp. I Missouri i USA finns exempelvis ett regionalt bibliotek för blinda i St. Louis som tillhandahåller läsmaterial på kassettband eller inspelad skiva. Lokala verksamheter för blinda och synsvaga samt lokala skolor för blinda har information om vilka program som finns i respektive område.
Ibland kan den lokala myndighet eller organisation som ansvarar för tjänster till blinda erbjuda mänskliga uppläsare utan kostnad för den blinda personen eller dennes familj. Massachusetts Commission for the Blind gör exempelvis detta för blinda högskolestudenter. Uppläsarna rekryteras ofta bland klasskamrater, antingen av kommissionen eller av studenten själv, och kommissionen betalar en timavgift.
Den seende uppläsaren läser högt ur kurslitteraturen. Eftersom uppläsaren ofta går samma eller liknande kurser kan den blinda studenten dessutom ställa frågor om materialet och på så sätt fördjupa sin förståelse.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online