Att undervisa personer med utvecklingsstörning skiljer sig markant från att undervisa elever utan funktionsnedsättning. Det handlar inte bara om tempo – även innehållet i undervisningen ser annorlunda ut. Specialpedagoger och föräldrar är överens om att elever med utvecklingsstörning har störst nytta av undervisning som fokuserar på vardagsfärdigheter, självuttryck och egenomsorg.
Inom specialpedagogiska program hålls regelbundna möten där elevens individuella utvecklingsplan, ofta förkortad IEP (Individualized Educational Program), tas fram. Föräldrar, lärare, terapeuter, andra specialister och skolledare träffas för att gemensamt gå igenom elevens framsteg. Tillsammans diskuterar de barnets potential, mål, drömmar och önskemål. Efter diskussionen tar teamet fram konkreta mål för det kommande året. Dessa möten hålls minst en gång per år – oftare vid behov – så länge som personen med utvecklingsstörning går i den offentliga skolan. Fullständiga insatser ges vanligtvis upp till 22 års ålder.
Målen definieras utifrån vad som är lämpligt och realistiskt för varje enskild elev. En elev med omfattande funktionsnedsättning kan exempelvis ha som mål att lyssna på 30 minuter klassisk musik per dag eller få 15 minuters massage dagligen. Elever med högre funktionsnivå kan istället få möjlighet att arbeta i skolans kafé eller delta i körundervisning.
Logopeder är en viktig resurs för elever med funktionsnedsättningar. Ofta lär sig eleverna PECS (Picture Exchange Communication System), ett bildbaserat kommunikationssystem där kort används för att förmedla budskap. De första korten är enkla – ord som "toalett", "vatten" eller "ute" kombineras med en bild som visar vad kortet betyder. Med hjälp av PECS kan eleven visa sina behov, önskemål och preferenser. När elevens användning av korten utvecklas växer antalet kort. Vissa kort fästs på nyckelringar, andra organiseras med kardborreband. System som en matta på bordet i rullstolen eller på väggen kan fungera som en påminnelse om dagens aktiviteter, inklusive personlig hygien som schemalagda toalettbesök.
Vissa äldre elever har inte utvecklat förmågan att ta hand om sig själva. Personer med funktionsnedsättning kan dock lära sig grundläggande hygienvanor. Tyvärr lär sig många inte dessa färdigheter eftersom föräldrar och vårdgivare tycker att det är enklare att utföra uppgifterna själva än att lära eleven göra dem på egen hand. Elever kan lära sig att lägga tandkräm på tandborsten och borsta tänderna, tvätta händerna noggrant med tvåla samt träna goda toalettrutiner. Särskilt viktiga mål är menstruationsvård samt regelbundna undersökningar av bröst och testiklar.
Självuttryck kan vara svårt. Musikterapeuter använder olika musikstilar för att lära ut vilken musik som fungerar bra för avslappningsövningar och vilken musik eleverna upplever som störande. Att betrakta och skapa bildkonst har en liknande effekt. Med tiden kan eleverna använda dessa färdigheter för att hantera sina känslor. Arbetsterapeuter är också ovärderliga. De undervisar i fysiska och mentala utvecklingsaktiviteter som kan hjälpa en person att fungera bättre i vardagen och i slutändan få ett jobb. En elev med cerebral pares kan till exempel lära sig styrketräning för att bli mer anställningsbar. En familj kan lära sig hur de stödjer sin farfar med Alzheimers sjukdom och hjälper honom att delta i familjeaktiviteter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online