Fetma är en onormal eller överdriven ansamling av kroppsfett som medför en risk för hälsan. För personer med utvecklingsstörning är risken att drabbas särskilt hög – både i barndomen och i vuxen ålder. Här får du en översikt över vad fetma och utvecklingsstörning innebär, hur sambandet ser ut och vilka åtgärder som kan hjälpa.
Världshälsoorganisationen (WHO) definierar fetma som en onormal eller överdriven ansamling av fett som utgör en hälsorisk. Hos vuxna mäts tillståndet med kroppsmasseindex (BMI): ett BMI över 30 indikerar fetma, medan ett BMI på 25–29,9 klassificeras som övervikt.
För barn används i stället åldersspecifika BMI-percentiler, exempelvis de från den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC, eftersom kroppssammansättningen förändras med åldern och skiljer sig mellan pojkar och flickor.
Enligt CDC handlar det om en fysisk eller kognitiv funktionsnedsättning som beror på allvarliga, kroniska tillstånd och som uppträder tidigt i livet – före 22 års ålder – och ofta varar hela livet.
De vanligaste formerna är hörselnedsättning, autismspektrumtillstånd, intellektuell funktionsnedsättning, cerebral pares och synnedsättning.
Barn med utvecklingsstörning löper markant större risk att växa upp med övervikt. En studie från 2018, publicerad i Education Resources Information Center (ERIC), visade att dessa barn var omkring 40 procent mer benägna att ha övervikt eller fetma än jämnåriga utan funktionsnedsättning.
Eftersom barn med fetma i hög grad också riskerar att bli vuxna med fetma innebär detta en förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom och andra följdsjukdomar senare i livet.
Problemet är påtagligt även bland vuxna. Forskaren Nancy Sohler lyfte vid American Public Health Associations konferens år 2006 fram fetma som ett betydande folkhälsoproblem bland vuxna med utvecklingsstörning i New York. Hennes fynd understryker behovet av riktade strategier för både prevention och behandling inom denna grupp.
Det goda nyheterna är att fetma ofta går att förebygga och vända genom livsstilsförändringar. Canadian Medical Association Journal rekommenderar en fettsnål kost i kombination med regelbunden fysisk aktivitet.
För den som redan har övervikt kan det vara effektivt att minska det dagliga energiintaget med 500–1 000 kalorier samt att motionera minst 30 minuter i måttlig intensitet tre till fem gånger per vecka.
Räcker inte livsstilsförändringarna till finns medicinska behandlingsalternativ, exempelvis bariatrisk kirurgi, som kan övervägas efter medicinsk bedömning.
Personer med utvecklingsstörning löper väsentligen förhöjd risk att drabbas av fetma, vilket ökar risken för hjärt-kärlsjukdom över tid. Med medvetenhet, anpassade kost- och motionsvanor och vid behov medicinska insatser går risken dock att minska – gärna med stöd från vårdpersonal och närstående.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online