Gikt är, i likhet med andra former av artrit, en sjukdom som angriper lederna genom att orsaka kraftig inflammation. När denna inflammation uppstår talar man ofta om ett giktanfall. Gikten drabbar vanligtvis stor tåns led, men den kan även påverka knän, handleder, fingrar och andra stora leder i kroppen. Enligt American Arthritis Foundation beräknas cirka tre miljoner amerikaner leva med gikt.
Antiinflammatoriska läkemedel, så kallade NSAID-preparat, är ett av de vanligaste sätten att bekämpa ett giktanfall. Svullnaden i samband med anfallet orsakas av ämnen i kroppen som kallas prostaglandiner, vilka bildas med hjälp av COX-enzymer. NSAID-preparat verkar genom att blockera COX-1-enzymerna, vilket minskar mängden prostaglandiner som produceras. När halterna av prostaglandiner sjunker runt det drabbade området börjar svullnaden avta. Dessa läkemedel finns både receptfria och i receptbelagd styrka, exempelvis ibuprofen (Advil, Motrin) och naproxen (Aleve).
Kortisonpreparat är en annan vanlig behandlingsmetod vid giktanfall. Vid lindriga anfall kan steroider tas i tablettform, medan svårare anfall ofta behandlas med injektion direkt i den drabbade leden. Kortison fungerar på liknande sätt som NSAID genom att hämma prostaglandinernas aktivitet i kroppen. Dessutom påverkar steroiderna immunförsvaret: utöver prostaglandinerna är de vita blodkropparna delvis ansvariga för att utlösa ledinflammationen. Kortison, särskilt kortikosteroider, begränsar de vita blodkropparnas förmåga att skapa inflammation i leden. Vanliga preparat vid behandling av giktanfall är bland annat prednisolon (Prednisone, Deltasone).
Ett av de första läkemedlen som någonsin utvecklades mot giktanfall var kolchicin. Det används fortfarande idag, framför allt för patienter som inte tolererar vare sig NSAID eller kortison. Precis som övriga preparat verkar kolchicin genom att hämma immunsystemets förmåga att bilda inflammation i leden. Tyvärr har läkemedlet många biverkningar och kan bli giftigt vid felaktig dosering. Vanliga biverkningar är magkramper, diarré, illamående och kräkningar. Vid intravenös behandling kan kolchicin dessutom orsaka blodrubbningar som anemi och nedsatt benmärgsfunktion.
För att minska risken för framtida giktanfall kan din läkare förskriva en eller flera dagliga mediciner som sänker nivåerna av urinsyra som lagras i lederna. Dessa läkemedel blockerar antingen produktionen av urinsyra (exempelvis allopurinol, Aloprim och Zyloprim) eller hjälper kroppen att utsöndra urinsyran (exempelvis probenecid).
Vid misstanke om gikt eller återkommande besvär i lederna är det viktigt att kontakta läkare för rätt diagnos och en individuell behandlingsplan. Med rätt medicinering och livsstilsändringar går det ofta bra att kontrollera sjukdomen och undvika nya smärtsamma anfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online