Tappar och stavar är de två typerna av fotoreceptorer som tillsammans utgör vår totala synförmåga, inklusive mörkerseendet. Stavarna kan inte uppfatta färger – de registrerar endast ljus och mörker i svartvitt. Det är istället tapparna i näthinnan som gör att vi kan se världen i färg.
Färgblindhet uppstår när en eller flera tappar saknas eller är defekta. Medfödd färgblindhet beror på genetiska faktorer, medan färgblindhet som utvecklas senare i livet kan ha flera olika orsaker, exempelvis skador eller sjukdomar. Hur vi uppfattar färger avgörs alltså av huruvida alla tre typer av tappar fungerar som de ska.
Den röda tappen ansvarar för uppfattningen av röda nyanser. När vi ser något rött är det den röda tappen som registrerar det ljus som reflekteras från föremålet. Färger som rosa och lila uppstår genom hur de tre tapparna samverkar och tillsammans bildar den slutliga färgupplevelsen. Den röda tappen kallas även för långvåglängdskänslig (Long Wavelength Sensitive), eftersom den reagerar på ljus med långa våglängder i spektrumet.
Den blå tappen benämns kortvåglängdskänslig (Short Wavelength Sensitive) och befinner sig i motsatt ände av spektrumet jämfört med den röda tappen. Vår uppfattning av blått kommer från det blå ljus som reflekteras mot ett föremål. Övriga färger, såsom rött och grönt, absorberas av föremålet och syns därför inte.
Den gröna tappen kallas mellanvåglängdskänslig (Middle Wavelength Sensitive) och ligger mitt emellan den röda och den blå tappen i spektrumet. Tillsammans med de två övriga tapparna möjliggör den en fullständig och nyanserad färguppfattning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online