Så lyckas du med kontaktlinsanpassningen
Alla kontaktlinsanpassningar börjar med en noggrann refraktion (bestämning av brytningsfel) och exakta keratometriska mätningar av hornhinnans krökning. Utvärdera patientens synbehov och avgör vilka linser som passar bäst. Målet med varje anpassning är alltid en tydlig och stabil syn.
Det här behöver du
- Natriumfluorescein
- Provlinsor
- Spaltlampa
- Keratometer
- Refraktionsenhet (phoropter)
- Lösa provlinser
Mjuka sfäriska linser
- Välj rätt linstyp. Använd en mjuk sfärisk lins vid envärdesrecept med mindre än 0,75 dioptriers astigmatismkorrigering. Välj lämplig bascurva utifrån keratometrivärdena.
- Bedöm passformen. Utvärdera linsens rörelse, hur väl den täcker hornhinnan och dess centrering. Välj en plattare bascurva om linsen sitter för tight och rör sig mindre än 0,25 mm vid blinkning. Sitter linsen för löst väljer du en brantare bascurva.
- Byt märke eller material vid besvär. Upplever patienten obehag efter en veckas provperiod, prova ett annat märke eller material. Byt även till ett rengöringssystem baserat på väteperoxid för att utesluta att känslighet mot konserveringsmedel i lösningen är orsaken.
Mjuka toriska linser
- Bedöm linsens rotation. Rotation är den extra faktor som spelar in vid toriska linser. Linsen måste ligga rätt för att patienten ska få tydlig och jämn syn. Med linsen på ögat föreställer du dig hornhinnan som en urtavla där klockan 12 är hornhinnans översta del. Leta efter markeringar vid 3 och 9, eller en serie markeringar vid 6.
- Korrigera axeln vid behov. Centreras markeringarna inte bra, väljer du en lins med annan axel. Använd LARS-principen (Left Add Right Subtract): roterar linsen 10 grader åt vänster lägger du till 10 grader på axeln för nästa prov. Justera linsen manuellt några grader med fingret och kontrollera om patientens syn förbättras.
- Byt märke vid kvarvarande problem. Är linsen decentraliserad mer än 20 grader, eller upplever patienten obehag efter en till två veckors provperiod, väljer du ett annat märke av toriska linser.
Mjuka bifokala linser
- Börja lågt. Starta med den lägsta bifokala styrkan som ger tillräcklig närsyn. De bästa kandidaterna för mjuka bifokala linser är patienter som behöver en viss pluskorrigering på distans.
- Skicka med linserna hem. Låt inte patienten testa linserna på kliniken. Sätt istället upp proverna empiriskt utifrån dina undersökningsfynd och skicka hem patienten med linserna i minst en vecka. Idealt inleds provperioden när synkraven är lägre, exempelvis under en helg. Det finns en inlärningskurva – hjärnan måste vänja sig vid ett nytt sätt att samarbeta med ögonen.
- Ta reda på det dominanta ögat. Klagar patienten på sämre närsyn med den första provuppsättningen, stärker du bifokalstyrkan i det icke-dominanta ögats lins. Testa också om det hjälper att lägga till plusstyrka på distanskorrektionen utan att skärpan på distans försämras.
- Överrefraktera med lösa linser. Gör alla överrefraktioner endast med lösa provlinser. Vid bifokala anpassningar ger små ändringar stor effekt.
- Skapa realistiska förväntningar. För vissa patienter innebär dessa linser en kompromiss i synen. Vid något skede kan patienten behöva offra klarhet i närseendet för bättre distanssyn, eller tvärtom. Känner patienten till dessa begränsningar från början blir processen mycket smidigare och förväntan på omedelbart perfekt syn minskar.
Styva gasgenomsläppliga linser (GP)
- Välj första provlinsen. Använd patientens hornhinnekurvatur och glasögonrecept, eller beställ provlinsen empiriskt direkt från tillverkaren. Placera provlinsen på ögat – en droppe lokalbedövning kan ges för ökad komfort. Bedöm sedan linsens position. Decentraliseras linsen nedåt är de enklaste åtgärderna en plattare bascurva eller en tunnare mitt. Är det en pluslins beställer du nästa prov lentikulerad. Har patienten mer än 2,5 dioptriers astigmatism kan en bitorisk lins behövas i stället för en standardiserad sfärisk. Decentraliseras linsen uppåt väljer du en brantare bascurva eller ökar mittens tjocklek. Rör sig linsen i sidled, välj en större diameter, brantare bascurva eller en asfärisk design.
- Utvärdera passformen med fluorescein. Droppa en droppe natriumfluorescein och studera färgmönstret under linsen – det ska vara jämnt fördelat. Visar mönstret apikal clearance och perifer tätning väljer du en plattare bascurva. Vid apikalt tryck väljer du i stället en brantare bascurva. Visar mönstret mid-perifert tryck väljer du en mindre optisk zon.
- Bedöm linsrörelsen vid blinkning. Rör sig linsen mer än 0,25 mm vid blinkning brantar du till bascurvan. Fastnar linsen plattar du till periferkurvorna. Klagar patienten på nedsatt eller fluktuerande syn utesluter du flexur genom att mäta hornhinnekurvaturen över linsen. Finns det residual astigmatism kan du använda en plattare bascurva, öka mittens tjocklek, minska den optiska zonen eller byta till ett material med lägre Dk-värde.
Styva multifokala GP-linser
- Välj design. Avgör om en simultan asfärisk design (som liknar progressiva glasögon) eller en segmenterad design (som liknar en flat-top-bifokal) passar patienten bäst. Den simultana asfäriska fungerar bäst för patienter med lägre ADD-styrka, de som behöver bättre syn på mellanavstånd och de vars nedre ögonlock ligger under nedre limbus. Den segmenterade multifokala passar bäst patienter med större pupiller, de med höga krav på närseende och de vars nedre ögonlock vilar vid nedre limbus.
- Börja starkare. När du väljer den första diagnostiska linsen för båda designerna startar du 0,5 dioptrier starkare än patientens bifokala glasögonstyrka.
- Åtgärda bubblor. Finns det bubblor under linsen, särskilt med den simultana designen, väljer du en plattare bascurva. Dessa linser kräver god centrering och minimal eftersläpning vid blinkning. Utför alla överrefraktioner med lösa provlinser.
- Kontrollera translationen. Lyft ögonlocket när patienten tittar ner – linsen ska tryckas uppåt. Translaterar linsen inte ökar du diametern. Rider segmentet för högt ökar du prismat eller minskar segmenthöjden. Roterar linsen för mycket plattar du till bascurvan eller ökar prismat. Vid segmenterad design är translationen – att linsen flyttas uppåt när patienten tittar ner – den viktigaste faktorn för en lyckad anpassning.
