Ögat är ett sinnesorgan för synen som består av flera delar, bland annat hornhinnan, regnbågshinnan (iris), pupillen, linsen och näthinnans cellager. Andra viktiga delar är glaskroppen, fovea, gula fläcken (macula), senhinnan (sclera) och synnerven.
Ögat innehåller specialiserade celler, så kallade stavar och tappar, som uppfattar ljusfotonernas intensitet och färg. Dessa celler omvandlar de ljusfotoner som tränger in i ögat till nervsignaler som registreras i hjärnan och gör att vi kan se.
Ögats yttersta lager består av senhinnan – det vita i ögat – samt hornhinnan, ett genomskinligt skikt som täcker regnbågshinnan och pupillen. Hornhinnan är belagd med en tunn tårfilm som håller ögat fuktigt. Bakom hornhinnan ligger främre ögonkammaren, som är fylld med en klar vätska som upprätthåller ögonets tryck.
Pupillen är den öppning där ljuset först träder in i ögat.
Ögonväggens mellersta lager, åderhinnan, består av blodkärl som transporterar näringsämnen och reglerar temperaturen. Åderhinnan omsluter regnbågshinnan, som avgör ögonfärgen och drar ihop sig eller utvidgar sig beroende på hur mycket ljus som finns. Pupillen, öppningen i mitten av regnbågshinnan, smalnar av eller vidgas också för att släppa in mindre eller mer ljus.
Linsen, en genomskinlig dubbelkonvex kropp, sitter bakom regnbågshinnan. Den ändrar form när ögat fokuserar på motiv som ligger nära eller långt bort, och bryter ljuset mot näthinnan.
Det innersta lagret utgörs av näthinnans cellager, däribland det optiska fiberlagret och gangliecelllagret. Tillsammans bildar dessa lager näthinnan – hinnan längst bak i ögat som tar emot bilder via ljus från linsen och omvandlar dem till nervimpulser som sänds vidare till hjärnan.
Näthinnan innehåller miljontals celler som kallas stavar och tappar. Stavarna är fotoreceptorceller som främst finns i näthinnans ytterområden och ansvarar för perifert seende samt syn i svagt ljus. Tapparna sitter mest i mitten av näthinnan och ansvarar för centralt seende, skarpt synintryck i starkt ljus, detaljer och färgupplevelse.
Ett öga innehåller cirka 120 miljoner stavar och omkring sex miljoner tappar.
När näthinnans stavar och tappar har omvandlat ljus och färger till nervimpulser lämnar impulserna ögat genom den optiska papillen och leds in i synnerven. Där synnerven ansluter till näthinnan finns varken stavar eller tappar. Denna plats kallas ofta för den blinda fläcken, eftersom den inte kan uppfatta vare sig ljus eller mörker. Slutligen överförs nervimpulserna via synnerven till hjärnan, där de tolkas som de bilder vi ser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online