År 1920 gav ögonläkaren William Horatio Bates ut boken The Cure of Imperfect Sight by Treatment Without Glasses på eget förlag. Bates menade att ögats förmåga att fokusera styrs av dess yttre muskler. Hans huvudteser var därför att god syn kan bevaras genom ett regelbundet program av enkla ögonövningar, och att användningen av glasögon i själva verket är motverkande. Bates erbjöd en metod – träning – genom vilken man kunde antingen bevara eller förbättra sin syn. Än idag praktiseras det så kallade Bates-systemet av många anhängare till hans läror.
Enligt en rapport från Donald Rehm vid International Myopia Prevention Association inleddes en undersökning som kallas Baltimoreprojektet år 1944 av American Optometric Association. Syftet var att fastställa effekterna av syn- och ögonträning. Studiens slutsats var att de flesta deltagarna fick en förbättrad synskärpa – de kunde tillfälligt se bättre på långt håll. Studien visade dock också att när det gäller brytningsfel, det vill säga ett fel i ögats förmåga att fokusera ljus, skedde ingen förbättring. Bates-systemet kunde alltså inte realistiskt bota närsynthet.
Moderna ögonläkare är numera övertygade om att doktor Bates hade fel i sin uppfattning att ögats yttre muskler styr förmågan att fokusera. I stället beror denna förmåga på den ciliära muskeln, som sitter i anslutning till linsen. Vidare vet man idag att nära arbete, som exempelvis läsning, med tiden kan bidra till närsynthet. Till dagens ögonläkares förtret finns dock allt mer stöd för att pionjären kan ha haft rätt i sin övertygelse om att receptbelagt glasögon inte alltid är den bästa lösningen på försämrad syn.
International Myopia Prevention Association, en ideell organisation, instämmer i forskningsresultat som visar att närsynthet orsakas av en onormal förlängning av ögat till följd av överdriven läsning och annat nära arbete. Organisationen är dock kritisk till att förskriva glasögon eller kontaktlinser till personer som redan blivit närsynta. I stället förespråkar man en enkel förebyggande åtgärd – läsglasögon, som börjar användas redan i barndomen – samt så kallade hålplattor (pinhole-glasögon) för den som redan är närsynt.
För dem som praktiserar holistisk hälsa har ögonövningar fortfarande ett stort värde. Skillnaden är att träningen där bara utgör en del av ett större hälsoprogram för hela kroppen – en livsstilsförändring som innefattar en förbättrad kost och mental inställning, undvikande av gifter samt ögonövningar som förbättrar cirkulationen, påskyndar avgiftningen av ögonen och reglerar sammandragning och utvidgning. Betraktad med ett öppet sinne framstår principerna bakom detta förhållningssätt som mycket rimliga för många människor som är övertygade om dess effektivitet.
Ögonövningar gör ingen skada, och de förbättrade på vissa sätt synen hos flera testpersoner under Baltimoreprojektet – åtminstone tillfälligt. Som en del av ett holistiskt förhållningssätt till ögonhälsa verkar synträning kunna ge många fördelar. En balans mellan dessa helkroppsprinciper och respekt för den moderna oftalmologins expertis kan dock främja bättre syn. Det kan även vara klokt att använda läsglasögon vid allt nära arbete, oavsett hur bra din syn är just nu.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online